I operalogen.
Marguerite tog mekaniskt emot den och böjde sig fram för att läsa den. Där funnos endast två rader, skrivna med tydligen förvänd handstil; hon läste dem halvhögt:
»Kom ihåg, att vi ej böra råkas oftare än strängt nödvändigt. Du har alla instruktioner för den 2 d:s. Vill du ytterligare tala med mig, skall jag vara på G:s bal.»
— Vad betyder detta? frågade hon.
— Se närmare efter, citoyenne, så skall ni förstå.
— Det finnes ett tecken här nere i hörnet, en liten röd blomma...
— Ja.
— Den Röda nejlikan, sade hon ifrigt, och G:s bal betyder Grenvilles bal... Han skall alltså vara på Grenvilles bal i afton...
— Det är också så jag tolkar biljetten, citoyenne, sade Chauvelin med sitt blidaste tonfall. — Sedan lord Antony Dewhurst och sir Andrew Ffoulkes bundits och visiterats av mitt folk, fördes de enligt mina order till ett ensligt beläget hus vid Dover-vägen, som jag hyrt enkom för ändamålet; där sutto de kvar fångna till i morse.
Men sedan jag hittat den här lilla papperslappen, var min vilja den, att de skulle komma till London, i lagom tid för att bevista lord Grenvilles bal. Ni förstår, inte sannt, att de med sina senaste erfarenheter måste ha en hel hop att anförtro sin chef... Och således få de tillfälle att tala med honom i afton, just som han uppmanat dem att göra. Därför funno i morse våra båda unga ädlingar alla lås och regler i det ensliga huset vid Dover-vägen öppna och fångvaktarna försvunna, och i stället stodo två goda hästar sadlade och bundna ute på gården. Ännu har jag inte sett till dem, men jag tror, att vi kunna tryggt draga den slutsatsen, att de ej höllo in hästarna, förrän de voro i London. Nu ser ni ju, hur enkelt det är alltsammans, citoyenne!
— Det förefaller ju också mycket enkelt, inte sannt? sade hon med ett sista försök till bittert skämt, när ni vill döda en kyckling... Ni fattar tag i den... så vrider ni om nacken på den... det är bara kycklingen, som tycker, att saken är inte alldeles så enkel. Nu håller ni en kniv för strupen på mig, och
86
