Jordbruksutskottets utlåtande Nr 43. 3 nerna ifrågasättes, har vid detta utlåtande fogats en av centralnämnden för ackords- och stödlåneärenden upprättad tabell över antalet lån och lånebelopp, som beviljats av de olika lånenämnderna av 1932 och 1933 års låneanslag, ävensom antalet lån, som helt eller delvis skola kontant återbetalas, jämte de till återbetalning fastställda beloppen. Även finnes angivet antalet låntagare, som år 1932 tilldelats lån, överstigande 750 kronor. För 1934 års låneverksamhet kunna fullständiga uppgifter ännu ej lämnas. Av tabellen framgår, att antalet låntagare, som hava att kontant återbetala erhållna stödlån, utgjorde år 1932 7,573 och år 1933 2,228 eller tillsammans 9,801, samt att det till kontant återbetalning fastställda beloppet uppgick år 1932 till 3,724,539 kronor och år 1933 till 703,562 kronor eller sammanlagt till 4,428,101 kronor. Sistnämnda summa bör ökas med det belopp av 1934 års lån, som skall kontant återbetalas, vilket belopp säkerligen avsevärt kommer att understiga det för år 1933 angivna. Vid några lånenämnder hava samtliga de låntagare, vilka erhållit rätt att utföra förbättringsarbeten, ännu icke inkommit med planer och kostnadsberäkningar för arbetena, varför de under 1933 angivna beloppen, som skola kontant återbetalas, torde komma att något minskas. Centralnämnden för ackords- och stödlåneärenden har i sitt yttrande över motionerna till en början anfört: "Såsom i motionerna framhålles har säkerligen ett stort antal låntagare av okunnighet om gällande bestämmelser underlåtit att i ansökningen angiva, att de önskade gälda lånet eller del därav genom förbättringsarbete. I vissa fall kan detta även hava berott på oförstånd eller bristande förutseende. I sådana fall synes det centralnämnden rimligt, att låntagare beredes möjlighet återbetala lånet genom förbättringsarbete, så mycket mera som ett behov av sådan möjlighet, såsom av motionerna synes framgå, torde föreligga. Men medgivande till den föreslagna återbetalningen genom förbättringsarbete bör lämnas, allenast då ett behov förefinnes, sålunda endast åt den, vilkens ekonomiska. ställning är sådan, att lånets kontanta återbetalning skulle för honom medföra allvarliga ekonomiska svårigheter. En del låntagare torde pågrund av ändrade konjunkturer och större möjlighet att erhålla extraarbeten vara i stånd att utan fara för deras ekonomi fullgöra dem åliggande ränte- och amorteringsskyldighet. Det kan också inträffa, att låntagare efter lånets beviljande fått sin ekonomi så förbättrad, t. ex. genom arv, virkesförsäljning e. dyl., att ett efterskänkande av lånet måste anses opåkallat. Ett utbyte av kontant återbetalning mot förbättringsarbete bör därför medgivas endast efter prövning av behovet i varje särskilt fall. Vid en ådan prövning har lånenämnden att med ledning av förefintliga handlingar och inhämtade upplysningar bedöma, huruvida låntagaren kan anses vara förtjänt och i behov av det ytterligare understöd, som ett tillstånd att gälda lånet genom förbättringsarbete innebär. Det bör dock uppmärksammas, att en del låntagare endast hava att kontant återbetala en mindre del av lånet, stundom endast ett eller ett par tiotal kronor, l sådana fall synes något behov av tillstånd till utförande av ytterligare förbättringsarbete icke föreligga. Medgivande att genom sådant arbete gälda den del av lånet som skall kontant återbetalas bör alltså
