4 ' Jordbruksutskottets utlåtande Nr 43. icke lämnas i de fall, då det till kontant återbetalning fastställda beloppet understiger viss summa, som centralnämnden, med hänsyn jämväl till de med prövningen av ansökningarna förenade kostnaderna för det allmänna, finner kunna lämpligen fastställas till 100 kronor. I några fall har det inträffat, att låntagare, som erhållit stödlån av 1932 års anslag, redan till länsstyrelsen inbetalt det belopp, som skolat kontant gäldas. Att i dessa fall låntagare ånyo skulle hos länsstyrelsen utfá det inbetalda beloppet och gälda detsamma genom utförande av förbättringsarbete, bör enligt centralnämndens mening ej medgivas." Centralnämnden har vidare beträffande det i motionen II:34 framförda förslaget, att jordbrukare, som år 1932 erhållit län med belopp överstigande 750 kronor, skulle få gälda hela lånet genom förbättringsarbete, anfört: "l 1932 års lånekungörelse, enligt vilken stödlån kunde beviljas med belopp upp till 1,500 kronor, bestämdes det högsta belopp, låntagare borde få tillgodoräkna sig genom förbättringsarbete, till 750 kronor, eller samma summa som föreslagits såsom maximum för stödlån till egnahemslåntagare till utförande av förbättringsarbete. I 1933 och 1934 års lånekungörelser fastställdes maximum för stödlån till 750 kronor. Av de år 1932 inkomna 33,012 ansökningarna om stödlån kunde 10,987 icke beviljas, till stor del därför att de anvisade medlen voro otillräckliga. Många av de jordbrukare, som nämnda år fingo sina ansökningar avslagna, hava påföljande år beviljats lån. För dessa senare måste det kännas såsom en orättvisa, att de, fastän de år 1932 uppfyllde villkoren för låns erhållande, icke endast gått miste om möjligheten att erhålla lån till belopp över 750 kronor, utan jämväl om den ytterligare förmån - att få återbetala även lån överstigande 750 kronor genom förbättringsarbete - som genom den föreslagna författningsändringen bereddes vissa av dem, som år 1932 erhöllo lån. Mot att en låntagare, som på grund av en formell underlåtenhet ej tillåtits gälda sitt lån genom förbättringsarbete, tillerkännes denna förmån på de i vederbörande kungörelse stadgade villkor synes icke böra möta betänkligheter, men att dessa villkor ändras så, att de låntagare, vilka år 1932 dragit fördel av den då förefintliga möjligheten att erhålla lån utöver 750 kronor, beredas ännu en förmån, synes icke vara riktigt. Centralnämnden anser sig därför icke kunna tillstyrka förslaget i denna del." Vad angår den tid, inom vilken ansökan om utförande av nu ifrågavarande förbättringsarbeten bör ingivas, har centralnämnden funnit den i motionen II: 34 föreslagna tiden - före den 1 november 1935 - onödigt lång. Om ansökningstiden begränsades till två månader efter det kungörelsen i ämnet utfärdats, borde detta enligt centralnämndens mening vara tillräckligt. Slutligen har centralnämnden anfört: "Enligt nu gällande bestämmelser får den tid, inom vilken förbättringsarbete skall vara utfört, ej bestämmas längre än till dess tre år förflutit från länets beviljande. Iämpligt synes vara, att tiden för de nya förbättringsarbetenas fullbordande bestämmas till högst två år efter det tillstånd till återbetalning genom förbättringsarbete meddelats. De nu
