Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75. 5 kent. ersättning vägrat; för skadegörelse genom björn. Iikväl ansågs sig länsstyrelsen böra förorda, att inskränkningen i rätten till ersättning matte utgå. Vidkommande motionärens yrkande om r ä tt f ö r r e n v a r d a n d e lapp att i visst fall döda björn förklarar domiinstyrelaen, att inga sådana omständigheter framkommit, som motivera den ifrågasätta lagändringen, varför styrelsen avstyrker motionen. Iänsstyrelsen i Jämtlands län erinrar i sitt yttrande, att björn numera förekomma á Sonfjället och därtill gränsande trakter i Härjedalen samt inom Frostvikens socken och närgränsande del av Ströms socken i norra Jämtland. Iandsfiskalen i Hede distrikt upplyser, att antalet björnar å Sonfjället enligt olika uppgifter skulle variera mellan 10 och 40. Inom Frostvikens socken skulle enligt lappfogdens uttalande finnas 25 till 30 björnar. Iänsstyrelsen yttrar i ämnet vidare bland annat följande: "Vad rätten att döda björn angår, torde nu gällande bestämmelse i detta avseende innebära att björn må dödas å Kronans område under det angrepp på människor eller djur pågår men däremot icke t. ex. då björnen håller på att förtära det av honom dödade bytet eller eljest om han visserligen anfallit människa eller tamdjur, men dödandet icke äger rum till försvar mot det omedelbara angreppet. I dylika fall torde det dock vara uppenbart att björnen blivit farlig och bör dödas. Under förutsättning att tillståndet avser endast björn, som bevisligen anfallit människor eller tamdjur, samt tillika bestämmelsen i lagen om rätt till jakt att den fällda björnen skall tillfalla Kronan bibehålles, synes ur allmän naturskyddssynpunkt risk ej föreligga för utvidgning av rätten att döda skadebjörn på sätt motionären föreslagit" Länsstyrelsen i Västerbottens län - som upplyser, att antalet björnar enligt lämnade uppgifter från revirjägmästarna skulle vara cirka 15 inom Vilhelmina revir och omkring 12 i Dorotea revir - anser sig oförbehällsamt böra förorda bifall till motionen i denna del. I yttrande över motionen framhåller länsstyrelsen i Norrbottens län, att länsstyrelsen besjälades av ett uppriktigt intresse för att det stolta högvilt som björnen vore måtte bevaras åt vår fauna. Men länsstyrelsen kunde icke heller bortse från att detta naturskyddsintresse icke finge gå ut över människor, som under mödor, faror och försakeler,varom knappast folk ner på landet kunde göra sig en rätt föreställning, vore nödsakade att leva sitt liv i de trakter, varom det här rörde sig. Dessa människor hade svårt att förstå det ideella värdet av detta naturskydd och ännu mindre att objekten för detsamma skulle existera så att säga på deras bekostnad. Iänsstyrelsen ansäge sig sålunda böra föreslå sådan ändring i gällande bestämmelser, att renvárdande lapp finge á sådan annan kronomark än nationalpark, varest han enligt lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige ägde jaga, utan särskilt tillstånd döda björn.
