Hoppa till innehållet

Sida:Rabulisterna1838augustblanche.djvu/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 28


MINERVA
(glad).

Ja, är det icke oerhördt, att dylikt kan passera i vårt tidehvarf, som skryter af att vara sjelfva upplysningens prisma?

FRÄMLINGEN
(suckande).

Ja, ja; men så går det när man träder in på de enskildta intressenas spher. Stockholms pastorer frukta, att Methodisterne skola uppäta deras påskägg, och hvad skulle väl ni säga, om någon i otid skulle vilja kläcka edra egna?

MINERVA
(beställsamt undvikande svaret).

Se här skall jag visa er en annan liten flaska, innehållande en den ypperligaste bäskus man kan tänka sig. Den har jag tillagat åt Svea Rikes Erkebiskop och är ett kraftigt botemedel mot den heshet, han ådragit sig, under sina otaliga predikningar om, för och till »den allmänna nåden i landena.»

FRÄMLINGEN.

Detta kostliga fluidum har jag mycket hört omtalas, och man påstår det vara pressadt ur malört, plockad på Biskop Wingårds prebenden. Är det sant det?

MINERVA
(något förlägen).

Hm! Hm! Tror ni då att man behöfver gå öfver ån efter vatten? Menar ni då att vårt Stockholms environner, dessa herrliga lustparker, sakna dylika örter?

FRÄMILINGEN.

Ganska riktigt anmärkt! Våra lustparker äro herrliga; under deras rika löfkronors skugga kan