Sossimov hade suttit, men betänkte sig, enär det hade varit alltför familjärt att bjuda henne sitta ned i soffan, som tjänade honom till säng. Han bad henne därför sätta sig på Rasumichins stol.
»Och sätt du dig här», sade han till Rasumichin och anvisade honom det hörn av soffan, där Sossimov hade suttit.
Sonja satte sig, nästan darrande av ångest, och såg blygt på de båda damerna. Man kunde se på henne, att det var henne ofattligt, att hon kunnat sätta sig där. Då denna tanke föll henne in, reste hon sig genast och vände sig om med den största förvirring till Raskolnikov.
»Jag ... jag ... det är bara ett ögonblick jag vill besvära er», började hon stammande. »Jag kommer från Katerina Ivanovna. Hon hade ingen annan att skicka. Hon har ålagt mig att bedja er komma i morgon bittida till mässan, själamässan, och att sedan ... komma till oss ... till begravningsmåltiden ... Om ni vill göra henne den äran.»
»Jag tackar, jag skall göra mitt bästa. Men sätt er ned. Ni har väl inte så bråttom? Jag skall bara uppehålla er ett par minuter.»
Han ryckte stolen närmare Sonja. Hon satte sig och slog ned ögonen. Raskolnikovs bleka ansikte blev flammande rött. Han var som förvandlad och hans ögon lyste.
»Mamma», sade han i fast ton, »detta är Sofie Semjonovna Marmeladova, en dotter till den olyckliga Semjon Sacharovitj Marmeladov, som blev överkörd i min närvaro och om vilken jag redan berättat ...»
Pulcheria Alexandrovna såg på Sonja och blinkade. I trots av sin fruktan för Rodjas fasta och utmanande tonfall kunde hon ej neka sig denna tillfredsställelse. Dunetjka såg med allvarliga och förvånade blickar på den stackars flickan. Sonja slog icke upp ögonen, då han föreställde henne för dem, men blev ännu mera förvirrad.
»Jag vill fråga er», fortfor Raskolnikov, »huru allt har blivit ordnat i ert hem. Har ni inte blivit ofredad av — polisen t. ex.?»
»Nej, allt har gått bra, men grannarna äro onda —»
»Varför?»
»Emedan liket har stått där så länge. Det är så varmt nu och utdunstningarna ... så vi skola föra honom ut till kapellet på kyrkogården i kväll. Katerina Ivanovna ber er göra oss den äran att i morgon komma till själamässan i kyrkan och därefter följa med hem och deltaga i begravningsmåltiden.»
»Hon vill således fira en minnesfest?»
