alldeles inte frågat dig därom! ... Tala,, har du verkligen dödat dem?»
»Jag är mördaren ... jag erkänner ...» sade Nikolaj.
»Åh, prat! Varmed dödade du dem?»
»Med en yxa, som jag höll i beredskap.»
»Sakta i backarna! Inte så hastigt! Var du ensam?»
Nikolaj förstod icke frågan.
»Om du ensam dödade dem?»
»Alldeles ensam. Mit’ka är oskyldig och har alldeles ingen del däri.»
»Så ja, så ja, det brådskar inte så mycket med Mit’ka ... Nå, hur kom det till, att ni sprang utför trappan tillsammans den där gången? Portvakten mötte ju er båda.»
»Det var bara för att avvända misstankarna ... som jag ... sprang därifrån med Mit’ka ...» svarade Nikolaj munvigt, som om han redan förberett sig på svaret.
»Nå, där ha vi det!» utropade Porphyrius förargad — »han repar upp en läxa», brummade han och såg plötsligt på Raskolnikov. Han hade synbarligen varit så upptagen av Nikolaj, att han ett ögonblick glömt Raskolnikov. Först nu besinnade han sig och syntes något förlägen.
»Rodion Romanovitj, far lille, ursäkta ... det går inte an; kom ... detta är inte något för er ... jag själv ... här kan ni se, för vilka överraskningar man är utsatt, kom, jag ber er.»
Han tog hans hand och pekade mot dörren.
»Aha! Detta hade ni, som det synes, inte väntat?» sade Raskolnikov, som naturligtvis själv icke förstod allt vad som försiggick, men som dock hade fått tid att lugna sig.
»Ni hade väl inte heller väntat er det, far lille? Så era händer darra! Hi, hi!»
»Ni darrar ju också, Porphyrius Petrovitj?»
»Gör jag? Det skulle jag inte kunna tro! ...»
De stodo redan vid dörren. Porphyrius väntade med otålighet, att Raskolnikov skulle gå sin väg.
»Men vart tog överraskningen vägen? Vill ni inte visa mig den?» sade Raskolnikov hånande.
»Ni hackar ju ännu tänderna och dock begynner ni åter, hi, hi! Vad ni ändå är för en ironisk människa. Vi se varandra åter.»
»Farväl för alltid, hoppas jag.»
»Som Gud vill, som Gud vill!» brummade Porphyrius med ett sötsurt leende.
Då Raskolnikov gick genom kontoret, märkte han, att man såg efter honom. I förmaket upptäckte han bland en hop människor de båda portvakterna, som han den där gången hade
