V.
Lebesetnikov såg upprörd ut.
»Jag gick hit till er, Sofie Semjonovna ... ursäkta mig ... jag trodde också, att jag skulle finna er här», sade han till Raskolnikov. »Jag tror, att ... Katerina Ivanovna har blivit vansinnig.»
Sonja uppgav ett rop.
»Det vill säga, jag förmodar det. Vi veta inte, vad vi skola göra med henne. Hon gick till Semjon Sacharytjs chef, men träffade honom inte hemma. Han var på middag hos en general. Tänk bara ... sedan begav hon sig till generalen och fordrade ... att chefen skulle stiga från bordet för att tala med henne. Ni kan föreställa er resultatet ... Naturligtvis blev hon bortkörd. Men hon säger, att han överöst henne med okvädinsord ... Jag förstår bara inte, hur hon kunnat undgå att bli arresterad. Nu berättar hon sin bragd för alla, men det är svårt att förstå henne ... hon skriker och slår omkring sig med armarna ... Hon säger, att som hon nu är övergiven av alla, vill hon taga barnen med sig och gå omkring på gatorna med ett positiv. Barnen skola sjunga och dansa och hon skall samla in penningar och var dag skall hon stå utanför generalens fönster ... »Hela världen må se, hur en välboren ämbetsmans barn måste springa omkring på gatorna som tiggare», säger hon. Lydia skall sjunga »chutoraken» och gossen och Poletjka skola dansa. Hon vill inte höra, vad man säger henne. Hur skall det gå? Det är ju förfärligt!»
Sonja tog hatt och kappa och sprang ut. Raskolnikov och Lebesetnikov följde henne.
»Hon har säkert blivit galen», sade han till Raskolnikov, då de kommit ut på gatan. »Jag vill inte oroa Sofie Semjonovna, därför sade jag bara, att jag förmodade det, men det ges inte längre något tvivel. Man säger, att det bildar sig små knutar i hjärnan vid lungsot ... Skada, att jag inte förstår mig på läkarkonsten. Jag försökte att tala förnuft med henne, men det hörde hon inte på.»
»Talade ni också med henne om de små knutarna?»
»Nej ... det vill säga, inte så öppet. Men jag menar, att då man logiskt bevisar för en människa, att hon inte har någon orsak att gråta, så borde hon höra upp därmed.»
»Det skulle alltid göra livet lättare», svarade Raskolnikov.
»Om förlåtelse ... med Katerina Ivanovna gick det inte ... men ni vet helt säkert, att man i Paris har gjort allvarliga försök att bota galenskap blott genom logiska bevis. En professor där, som nyligen dött ... en berömd man ... påstod, att
