bara, han börjar stänga in sig! Vill du kanske, att man ska’ bära ut dig? Öppna, din sjusovare, vakna!»
»Vad kunna de vilja? Varför kommer gårdskarlen? Är allt upptäckt? Skall jag sätta mig till motvärn eller öppna? Nå, det må gå som det vill...»
Han steg upp, böjde sig fram och drog undan regeln.
Hela rummet var ej större, än att man kunde öppna dörren utan att stiga upp från soffan.
Riktigt, det var gårdskarlen och Nastaszja.
Nastaszja såg så besynnerligt på honom. Han såg med utmanande och beslutsamma blickar på gårdskarlen. Denne räckte honom ett grått, hopviket papper, som var förseglat med vanligt sigillack.
»En tillsägelse från kontoret», sade han, i det han överlämnade papperet.
»Vad för ett kontor?»
»Från polisen, poliskontoret. Vad kunde det annars vara för ett?»
»Skall jag gå till poliskontoret? Vad då för?»
»Hur ska’ jag veta det? Då man befaller dig, så gå.» Han såg uppmärksamt på honom, blickade omkring sig och vände sig om för att gå.
»Han tycks ha blivit allvarsamt sjuk!» anmärkte Nastaszja, som icke tog ögonen från honom. Gårdskarlen vände ännu en gång på huvudet och såg på honom. »Han har legat i feber se’n i går», tillade hon.
Han svarade icke, höll papperet i handen utan att bryta sigillet.
»Stig inte opp», fortfor Nastaszja medlidsamt, då hon såg, att han ville flytta ned benen från soffan. »Om du är sjuk, så gå inte, det står inte för livet! Men vad är det du har i händerna?»
Han såg efter. I högra handen hade han de avskurna trasorna, strumpan och det utrivna fickfordret, med det i handen hade han insomnat.
»Men se, vad har han där rafsat ihop för ena lumpor och sover med dem, som vore det en skatt ...» sade Nastaszja och skrattade. Genast stack han alltsammans under överrocken och stirrade på henne. Ehuru han i detta ögonblick icke var i stånd att draga någon förnuftig slutsats, så förstod han likväl, att man icke skulle behandla en människa så milt, om man hade för avsikt att fängsla henne. »Men ... polisen?»
»Du skulle dricka litet te! Vill du? jag ska’ bära opp litet; det finns en smula kvar ...»
