framstälts mot redaktionen af förslaget, hvilket blifvit af Andra Kammaren återremitteradt, så förenar jag mig med Herr von Gegerfelt i hopp om att vi måtte komma till något resultat i denna fråga och icke hålla saken in suspenso, hvilket möjligen vissa vederbörande skulle önska, men hvilket jag för min del vill motsätta mig.
Herr Berg: Då jag sedan mer än 40 år funnit lagstiftningen i
detta ämne icke allenast olämplig utan äfven skadlig, och då jag icke
kunnat försona mig med den tanken, som jag hört många gånger och
synnerligen af jurister uttalas, att det vore oförenligt med
rättsmedvetandet att betrakta skogsåverkan såsom stöld, så helsar jag
med glädje ett sådant framsteg, som genom Utskottets förslag är p¨
väg att åstadkommas. Jag förnekar dock icke, att det vidlåder detta
Utskottets förslag vissa fel, som jag äfven, förrän diskussionen
öppnades, insett, och att således förslaget icke är i allo tillfredsställande.
Jag får bekänna, att jag icke kan gilla den åtskilnad, som i förslaget göres emellan stöld och snatteri, å ena, och åverkan, å andra sidan, och efter mitt förmenande har man gjort detta för att gå det så kallade rättsmedvetandet till mötes. Men om en sådan åtskilnad skulle göras, synes det mig, att värdet af 5 R:dr är nästan för högt tilltaget, så mycket mera som det betraktas såsom stöld, om man tager växande gröda blott för några öre.
Jag har med särdeles nöje åhört de föregående talarnes yttranden i denna fråga, men lika med den siste talaren kan jag icke dela den åsigt, som här blifvit under diskussionen framställd, att man skulle vinna mera genom en skrifvelse till Kongl. Maj:t, på sätt Herr Asplund föreslagit. Den näst föregående talaren har redan påpekat, huruledes den skrifvelse, som af Riksens Stäner för 20 år sedan afläts till Kongl. Maj:t, fallit i fullkomlig glömska. Jag tror visserligen, att Kongl. Maj:t kan genom sina organ författa en lag, som blifver bättre redigerad, än den, som Lag-Utskottet kan åstadkomma, men jag vill erinra om, att vi ofta nog hafva sett, att Kongl. Maj:ts Regering framlagt lagförslag, helt och hållet grundade på Riksdagens förslag, och att dessa lagförslag likväl blifvit af Riksdagen förkastad. Det är således temligen otacksamt för Kongl. Maj:t att på grund af Riksdagens skrifvelser utarbeta och framlägga ett lagförslag; och jag tror för min del, att Utskottet med de krafter, som stå detsamma till buds, och efter inhemtande af de upplysningar, som under diskussionen i båda Kamrarne framdragits, skulle kunna framlägga ett förslag, hvarmed Riksdagen kunde vara belåten, och möjligen äfven Kongl. Maj:t finna skäl att antaga. Jag inskränker mig således till att förena mig med dem, som yrkat återremiss.
Herr Lagerstråle: En talare i min närhet framhöll, att
representationen för omkring 20 år sedan ingick till Kongl. Maj:t med en
skrifvelse, deri uttalades, att åverkan borde såsom stöld anses, men
han ansåg att på denna skrifvelse icke sedermera följt någon
framställning. Han har då förmodligen förbisett, att fö r10 år sedan på
Kongl. Maj:ts förslag en ny strafflag antogs, hvilken innehåller
förändrade straffbestämmelser i afseende å åverkan men dock ej
