Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Torsdagen den 11 januari Nr 1. 9 Herr talmannen framträdde därpå och yttrade: Allernådigste Konung, Eders Maj :t. Det budskap, vi i dag fått mottaga, innebär en påminnelse om tidens allvar och besvär. Men överallt i världen ställas folken inför tunga och svåra uppgifter och i det kaos, som fortfarande råder, är det icke lätt att se, huru goda ochvaraktiga lösningar skulle kunna åstadkommas. Vi tro att vi i vårt land skola kunna övervinna svårigheterna utan attövergiva den lugna utvecklingens väg. Säkerligen vilja vi gärna medverka till ett sådant föredöme genom en klok och förutseende politik, som väl må ställa stora krav på vår anpassningsförmåga men i gengäld skall föra oss åter till lugnare och tryggare om ock måhända till någon tid blygsammarelevnadsförhållanden. Allt under förutsättning att vi troget fasthålla vid debeprövade samhällsgrundvalar, som vi av ålder ägt och vårdat, och välförviallta det arv av lagbunden frihet, för vilket vi bära ansvaret inför kommande s ä ten. Vi kunna då utan förhävelse känna, att vi i vår mån bidraga till den från olika håll hotade västerländska civilisationens bestånd. Men om det är sant, som mången tror, att så som den nuvarandevärldskrisen och förhållandena i vårt eget land utvecklat sig de störstasvårigheterna icke längre komma över oss utifrån utan äro att söka i vårt eget inre, så må vi besinna, att om vi än hava anledning klaga över tidensbesvärligheter, vi likväl icke kunna vinna någon varaktig lättnad utan att i främsta rummet gå till rätta med oss själva för att söka oss fram till större enighet i våra nationella livsfrågor. Det målet kan icke nås utan vidsyntfördragsamhet och ömsesidigt hänsynstagande. Men om vi lyckas däruti, så ha vi jämnat vägen mot bättre tider. l förhoppning, att så må ske, går första kammaren till behandlingen av de frågor, som skola föreläggas riksdagen. Kammaren finner det uppenbart, att vi måste inrätta oss efter det läge, som uppkommit, sedan det visat sig, att syftet med de av Eders Maj :tomnämnda världskonferenserna icke kunnat nås, och önskar framgång åt Eders Maj :ts bemödanden att genom vårt medlemskap i Nationernas förbund främja det mellanfolkliga samarbetet. Säkerligen kommer också kammaren att finna, att de av den hårda nödvändigheten framkallade besparingsåtgärderna måste röna erkännande och stöd. Bekämpandet av arbetslösheten icke minst bland ungdomen är fortfarande vår mest maktpåliggande uppgift, som måste ägnas den allvarligasteuppmärksamhet. Det bör i detta sammanhang hälsas med tillfredsställelse, att det fortsatta stödet åt jordbruket och andra näringar, om varsnödvändighet även ur andra synpunkter ingen tvekan torde råda, i sin mån skall bidraga till den ökning av stadigvarande arbetstillfällen, som framför allt måste eftersträvas. Då Eders Maj :t i dag skall mottaga hyllning av sin sonson, hertigen av Halland, önskar kammaren till Konung och konungahus framföra sinuppriktiga lyckönskan. Kammaren frambär till Eders Maj :t sin undersåtliga vördnad underbetygande av sin tacksamma tillgivenhet och beder till sist få giva uttryck åt sin varma förhoppning, att Eders Maj :t, den nationella endräktens högemålsman, måtte få åtnjuta hälsa och krafter till fortsatt framgångsrikt samarbete med oss alla för fosterlandet.