78 Nr 3. Onsdagen den 17 januari e. m. Statsverkspropositionen. (Forts.) Det finns ett slag av arbetslöshet, som inte förekommer i vår statistik, men som varit ytterst omfattande under denna kris, och det är den arbetslöshet, som består däri, att det arbetas på kort tid. Socialstyrelsen har gjortundersökningar på denna punkt. Uppgifterna äro preliminära och ha närmastinsamlats för rapporterna till lnternationella arbetsbyrån i Genève. Jag skall bara anföra ett par saker. Undersökningarna ha omfattat 2,375 företag med omkring 267,000 arbetare. Den 1 december 1932 arbetade 40 procent av dessa med förkortad arbetstid, d. v. s. det var endast 60 procent av arbetarna, som hade fullt normal arbetstid. Den 1 december 1933 var det 80 procent av arbetarna, som hade normal arbetstid och endast 20' procent, som arbetade med förkortad tid. Det råder intet tvivel om att vi här ha en av förklaringarna till att arbetslöshetssiffrorna icke sjunka lika snabbt som konjunkturerna iallmänhet. Om man summerar alla sådana ting, får man en mycket riktigare uppfattning än den, som passar i agitatíonen, om hur det förhåller sig med konjunkturförbättringens inverkan på arbetsmarknaden. Man måste således återtaga i fullt arbete dessa 20 procent, innan det i vissa företag kan bli fråga om verkliga nyanställningar. Jag vågar för min del uttala den uppfattningen, att vår arbetslöshetspolitik visserligen icke kunnat förhindra en väsentligen säsongmässig ökning avarbetslösheten, men att den på intet sätt har utgjort något hinder för enkonjunkturförbättriug eller rimligen kan antagas komma att i fortsättningenutgöra något sådant. Det har i varje fall skett en'mycket bestämdförskjutning i tendensen på arbetsmarknaden år 1933 jämförd med år 1932. Under år 1932 ökades arbetslösheten under årets sista halvår med 66,468hjälpsökande arbetslösa. Under år 1933 har dock ökningen för motsvarande period icke varit större än 30,922 personer. För år 1932 var ökningen 70 procent för det sista halvåret i jämförelse med första halvåret, men under år 1933 var motsvarande ökning 22.3 procent. Det är klart, att dessa siffror icke kunna säga så förfärligt mycket; arbetslöshetssiffrorna för december liksom även för november månader i fjol äro faktiskt högre än arbetslöshetssiffrorna för motsvarande månader 1932, men det håller på att ske en utjämning, och jag tror, att man kan vänta någon tid till innan man kan bilda sig ett mera definitivt omdöme om konjunkturförbättringens inverkan på arbetslösheten. Jag kan meddela åtminstone en nyhet, som förefaller att vara glädjande. Jag har nämligen fått vissa siffror, visserligen preliminära och alltså ejabsolut säkra, för arbetslösheten under december månad jämförda med siffrorna för arbetslösheten under november månad, och såvitt man kan se däravförekommer det en minskning beträffande antalet anmälda arbetslösa. Antaletanmälda var något över 170,000 under november månad och det var 169,771 för december månad. Minskningen utgör 925 personer. Det är att observera, att denna minskning har inträtt samtidigt med att antalet rapporterandekommuner har ökats med 47 från november till december månad. Gör man enjämförelse mellan dessa arbetslöshetssiffror och dem för samma månader under år 1932, finner man att arbetslöshetssiffran för december månad 1933 ligger 8,000 över arbetslöshetssiffran för december månad 1932. Men år 1932 hade man i december endast 1,000 rapporterande kommuner, under det att man i december 1933 hade 1,387 rapporterande kommuner, eller en ökning alltså med 387 kommuner. Ur den synpunkten förefaller inte ökningen avarbetslöshetssiffran vara så skrämmande. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på en annan sak härvidlag, nämligen att det är första gångeniarbetslöshetskommissionens historia som det skett en vändning nedåt i fråga omarbetslöshetssiffrorna under december månad. Denna vändning brukar inträffa i februari månad men inte förr, och ibland har den inte kommit förrän i mars månad.
