Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


90 Nr 3. Onsdagen den 17 januari e. rn. Statsverksproposítionen. (Forts.) Detta är den ena synpunkten-. Den andra är, att vi ha grannländer, som arbeta under ungefär samma förhållanden som vi och som ha så ofantligt mycket lägre byggnadslöner. Jag tänker nu närmast på Finland, varifrån jag har färska uppgifter från chefen för en av Finlands störstaentreprenörfirmor. Han meddelade, att för närvarande är lönen i den fria marknaden för fullt arbetsföra karlar, som utvalts bland ett stort antal sökande till byggnadsarbete, varierande mellan, översatt i svenska pengar, 25 och 40 öre i timmen. Den senare summan avser Helsingfors. Om man jämför den lönen med dem, som våra svenska arbetare ha, synes ju konkurrensenrelativt tröstlös, när det blir fråga om att åstadkomma bostäder ochfabriksbyggnader, vilkas produkter skola tävla med deras fabrikers produkter. Men det är i själva verket icke så tröstlöst, som man skulle kunna tycka enbart av dessa siffror, därför att om man har yrkesskickliga ocharbetskraftiga arbetare med förmåga av arbetsintensitet, kan man betala dem väsentligt högre än vad man kan betala arbetare av lägre kvalitet och dock komma till samma resultat, men detta endast och allenast under förutsättning att man får utnyttja byggnadsteknikens möjligheter. Våra arbetare äga en utomordentligt hög standard. Man torde få letaganska länge för att få tag i så skickliga arbetare, kapabla till en sådanarbetsintensitet som våra byggnadsarbetare. Men om man inte får kombinera dessa deras egenskaper med utnyttjande av byggnadsteknikens alla möjligheter, blir det ganska tröstlöst att konkurrera med främmande länder, som fåutnyttja betydligt lägre löner. - Om vi nu hålla oss särskilt till detta exempel, skola vi komma ihåg, att våra finska grannar dock äro bland våra största konkurrenter inom viktiga produktionsindustrier, t. ex. beträffande trämassan, som ju är en av våra mest avgörande industrier. Nu kan man ju säga: kan icke detta repareras, kan det inte skapas en kombination mellan timlöner och ackord, som skulle kunna vara smidigare och bättre än vad som hittills förekommit? Såvitt jag kan se, är dettröstlöst. Detta kommer alltid att inom byggnadsverksamheten, därarbetsgivarparten är så pass svag, leda till olösliga konflikter. En övergång till timlöner och enbart timlöner inom byggnadsverksamheten är således ett utomordentligt allmänt intresse för oss, och jag vill påpeka, att detta system med största fördel tillämpas i främmande länder, t. ex. inom Förenta staterna, där ackord inom byggnadsverksamheten äro praktiskt taget okända. Där har man i stället gradation genom olika höga löner för olika skickliga arbetare, och detta system fungerar alldeles förträffligt. Nu är det beklagligt, att vid underhandlingar mellan arbetare ocharbetsgivare på detta område är icke det allmänna intresset representerat, därför att arbetsgivarna företräda praktiskt taget uteslutande hemmamarknaden. Vi ha våra vanliga entreprenörsfirmor, som bara ha det intresset, att de skola ha lika villkor. den ena firman som den andra, Det är inte för dem någotlivsintresse att pressa ned lönerna, bara de alla ha samma villkor. Vidare ha vi lyckligtvis också våra spekulationsbyggmästare, som ju åtminstone förnärvarande, när hyrorna äro låga, ha ett mycket stort intresse av att pressa ned lönerna._ Detta intresse är dock relativt begränsat och icke inriktat på detallmänna intresse, som vi ha_ att kunna jämföra våra förhållanden med deutländska. Och härvid är också att märka, att representanterna förbyggnadsn_iateriale_t och representanterna för byggnadstekniken ha ingenting att säga till om vind underhandlingarna. Den ende, som skulle kunna göra ett ingrepp här, är var regering, vilken har gjort ett sådant förut, icke i det syfte, som jag har framhållit såsom önskvärt, men i ett vällovligt syfte att åstadkomma