Onsdagen den 17 januari e. m. Nr 3. 97 Statsverkspropositionen. (Forts.) Och varför? Jo, därför att teknisk upplysning, undervisning och utbildning på olika områden skapa möjligheter i andra länder, som varit våra kunder, att själva producera och fabricera vad de tidigare köpt av oss. Jag menar med andra ord, att vi måste taga i beräkning de ovissa faktorerna på olikaomräden av det ekonomiska livet, när vi räkna med en bättre konjunktur. Nu förenklade också herr finansministern hela diskussionen på det sätt, att han sade, att regeringen går in för sitt stora hjälpprogram, och de somkritisera detsamma vilja icke göra någonting. Åtminstone föllo orden så, att säkert många åhörare fingo det intrycket. - Nej, det är icke så, herrstatsråd, det är icke antingen-eller, utan det är både-och, både hjälp ochnödvändig försiktighet och sparsamhet; och jag står i det avseendet, den dag som är inne, i fullkomlig samklang med den nuvarande regeringschefen. Eller vad är det som har hänt, mina herrar? Ha herrarna så fullständigt kastat om på ett par år, både när det gäller hjälpens utformning och utsträckning, när det gäller tílldelningen, det statsfinansiella läget och dess principer? Vad är det som inträffat? Herr statsministern yttrade i remissdebatten 1932: Detstatsfinansiellt sett bekymmersamma läget får icke föranleda till att de sunda och försiktiga principer, som av ålder kännetecknat svenska statens finanser, övergivas, och stundens bekymmer skjutas över på framtiden. Naturligtvis kan man nu mot mig rikta den repliken, att läget harförsämrats betydligt, och att det nu behöves kraftigare åtgärder. Jag ger herrarna fullkomligt rätt i detta. Det behöves mera nu, och det är ingen, som harbestritt, att icke man behöver tillgripa större anslag och än längre gåendeåtgärder för att hjälpa de nödlidande och stödja dem som behöva hjälp och stöd. Men man är då återigen tillbaka vid vad jag sade, att det är icke någotantingen-eller, utan man skall iakttaga försiktighet och sparsamhet jämvälbeträffande nutiden och vad därpå kan följa. iherr finansministern har också i dag påmint oss om den inriktning, som han gav uttryck åt förra året, då han uttalade vissa förhoppningarbeträffande utvecklingen i Förenta staterna och de förbättrade förhållandena där och hur de skulle inverka på vår ekonomiska politik och ekonomi härhemma. _ Ja, det kan man ju naturligtvis tala om och hoppas, men jag vill säga till finansministern, att när han hänvisar till de åtgärder, som där ha blivit vidtagna, så talar man icke om en hel del sådana, som icke passa att i detta sammanhang anmäla och omnämna. Jag läste för nägra få dagar sedan ett uttalande i en officiell specialkorrespondens, som det heter, i The Times, där man framhöll, att det egendomliga är, att just de grupper av medborgare i Amerikas förenta stater som särskilt äro föremål för stödåtgärderna, äro de grupper, som äro mest missbelåtna. Därmed åsyftades jordbrukarna, och jag fann där en uppgift, att omkring 250.000 jordbrukare strejkat. Det upplystes också att en av åtgärderna för att hjälpa jordbruket var att man betalade jordbrukarna för att lägga jorden i träde. Det är naturligtvis ett synnerligen effektivt medel, om man vill ersätta eller betala jordbrukarna för att de göra det. Jag tror, att vi här med hänsyn till våra svenska förhållanden skola vara försiktiga med att draga för mycket lärdomar därifrån. Jag erinrar vidare om den rapport. som socialministern fick för en tid sedan från den utsände rapportören där. Jag fann däri ett meddelande om att man i det stora och fordom rika Nordamerika nöjer sig med ett understöd av 50 cents per dag och individ. Vidare är det ju ett känt faktum, att när man talar om lönenedpressning, en effektiv lönenedpressning, kan man hämta lärdomar och exempel frånAmerikas förenta stater. Från 1929 till och med 1932 hade lönenedpressningen enligt officiell statistik gått upp till omkring 20 procent och därefter än mer. Första kammarens protokoll 1931:. Nr 3. 7
Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/129
Utseende