Lördagen den 10 februari. Nr 8. 5 Om epedeømsjukvårdens överflyttande till landstingens föwaltningsutslcott o _ _ m. m. (Forts.) sel, som ofta_upps_tar, odå så 1nt1mt med varandra förbundna angelägenheter som dessa ohka sjukvardsformer skola handläggas av olika styrelser. Då man nu på detta självtagna sätt fått inordna epidemisjukvården jämvälunder landstingets förvaltningsutskotts sjukvårdsavdelning, synes det mig vara alla skäl i världen att ordna det så, att man i direkt överensstämmelse med lagens anvisningar kan förfara på detta förnuftsenliga sätt. Jag hemställer därför, herr talman, om bifall till utskottets yrkande. Herr Westman: Herr talman! Det förelåg ett alldeles särskilt skäl för utskottet att biträda motionärens tanke att man borde taga upp frågan om en förändring av formerna för arbetets organisation i landstingen. Det sitter ju nu en kungl. kommitté, statens sjukvårdskommitté, som eftersträvar att få till stånd en starkare ekonomisk koncentration av landstingens olikasjukvårdsuppgifter, att få dem insatta i ett större sammanhang för att ernå störrebesparingar. Då är det helt naturligt, att man vid sidan av denna reellautredning även upptar en formell, avseende att undersöka, huruvida man icke även formellt kan komma fram till en större koncentration. J ag ber för övrigt att få framhålla, att den föreslagna utredningen ickeavser att tvångsvis ålägga landstingen att göra några ändringar i de nuvarande arbetsformerna utan endast att, där förhållandena så påkalla, ge landstinget tillfälle att koncentrera sina sjukvårdsuppgifter under en mera enhetligledning. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan. _ Herr Åkerberg: Ja, den där koncentrationen tycks både herrar Westman och Bärg i likhet med motionären anse som ett livselexir för länen. Jag- är inte så säker på, att så är förhållandet. När det finns några verkligt duktiga karlar i ett län, kan det vara bra att samla hela verksamheten hos dessa, så att de få hålla alla trådar i sina händer. Men jag är inte säker på, att så är förhållandet i alla län. Eller också kan det vara så, att de finns mångaduktiga karlar, som var och en vill ha sin andel med av ansvaret och uppgifterna.. Det talas ju mycket om 'mångsyssleri i dessa tider, och det ligger åtskilligt i det. Jag tror, att det kanske är att ge ett finger åt den lede, om man ialltför hög grad trycker på att ledningen för landstingsorganisationen skulle samlas på ett enda håll. V Vad särskilt nu de olika sjukvårdsuppgifterna beträffar, är det så, att det finns personer, som äro speciellt intresserade därav. Vi hava ju en särskild gren av landstingsverksamheten, som heter dispensärverksamheten, arbetet för bekämpande av tuberkulosen. Skulle den uppgiften också koncentreras hos förvaltningsutskottet? Då avkopplar man enligt min uppfattning många av dessa frivilliga krafter, som ha uträttat så mycket gott på det området. Jag anser det inte såsom något axiom, att det är nyttigt att utan vidare samla all makt på ett enda håll. l vårt län ha vi tvärtom haft en mycket goderfarenhet av decentralisationens betydelse och nytta. Jag vidhåller, herr talman, mitt avslagsyrkande. Herr Westman: Jag ber att få fästa kammarens uppmärksamhet på att den siste ärade talarcn anförde såsom skäl mot den föreslagna utredningen, att landstingen i_ frivilliga former, som icke äro stadgade 1 lag, anordnat en hel del sjukvårdande verksamhet. Men den utredning, som det nu är fråga om, berör inte alls .dessa fria former, utan endast de former, som äro 1 lag fastslagna. l lag är det fastslaget, att det skall finnas en epidemmämnd och
