Lördagen den 17 februari. Nr 10. 7 Om förbud mot rökning ¿ riksdagens sammanträdessalar. (Forts.) väckt av herr Lindhagen. Med hänsyn härtill har utskottet inte kunnat finna något skäl att stödja herr Lindhagens nu förnyade framstöt. Jag tillåter mig därför, herr talman, att yrka bifall till utskottets utlåtande. Herr Lindhagen: Det var verkligen ett ganska skruvat försvar åtminstone. Jag vill upplysa den föregående talaren att denna kammare 1929 enhälligtskrivit och begärt att få kapson på den här hälsovådliga vanan, och varför skall man inte åberopa det lika väl som det där avslaget? Så talade han om att vi trivdes tillsammans, rökare och icke rökare, och därför bör man låta rökarna släppa Barrabam lös. Vad är det för slags filosofi och humanism? Vi skola väl inte arrangera inbördeskrig som i Österrikeheller, utan vi måste väl hålla god ton, så länge rökningen är tillåten. Men att de där cigarrkanonerna bolma mitt i ansiktet på oss anser jag vara enobehörig beskjutning och ett obehörigt gasanfall. Det var inte värt att försöka bortförklara den saken, fastän vi som sagt få finna oss i det. Det är ju inte dödligt, åtminstone inte genast. Redan detta skäl, herr talman, tycker jag är tillräckligt för att vidhålla mitt yrkande. Herr Velander: Jag vill, herr talman, endast säga, att när herrLindhagen hänvisar till en viss »kapson>>, som daterar sig från 1929, och tycker, att det var orätt från min sida att inte åberopa detta förhållande, så kan jag inte underlåta att dra den slutsatsen, att denna >>kapson>> tycks ha verkat i en ganska bestämd riktning, eftersom första kammaren 1931 fullständigtändrat ståndpunkt. Herr Lindhagen: Första kammaren, och sedan den andra, riktade sig 1929 med vördnad till Kungl. Maj :t. Där ligger nu denna riksdagsskrivelse, och den hänger som ett damoklessvärd även över Velander. Här är det på grund av rökarnas övermakt bara fråga om att i tysthet begrava en enskild motion, som aldrig kommer till Kungl. Maj :t och som sedan inte längre är hotfull. Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till den i ämnet väckta motionen; och förklarade herr talmannen, efter att hava upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig finna dennaproposition vara med övervägande ja besvarad. Herr Lindhagen begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningspropositionz Den, som bifaller vad första kammarens första tillfälliga utskott hemställt i sitt utlåtande nr 1, röstar J af; Den, det ej vill, röstar Nej; Vinner Nej, bifalles den i ämnet väckta motionen. Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samtvoteringspropositionen ånyo upplästs, verkställdes omröstningen på det sätt, att eftersärskildauppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta förjapropositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propositio-
