Onsdugen den 21 februari. Nr 11. 3 __ Om inrättande av ett utrikesutskott. (Forts.) stämmande sätt. Aven i våra, grannländer, Danmark, Norge och Finland, är denna fråga klar, men här duger det inte. Jag vill först såsom ett slutomdöme tillägga, att utrikesnämnden väl är en utsökt uppfinning för att hindra utrikespolitisk upplysning bland folket samt för att lamslå och fördumma de menige folkrepresentanternas inflytande på vår tids viktigaste och mest skickelsedigra frågor. Vi hava nu som sagt en del formaliteter av sekundär betydelse, som pånågot sätt böra och kunna ordnas och även kunnat ordnas annorstädes. En sak är frågan, om utrikesnämnden bör försvinna eller fortfarande äga bestånd med sina befogenheter vid sidan av ett utrikesutskott. Det har slutligen frånregeringsmaktcn och konstitutionsutskottet 1932 föreslagits - och gärna för mig kan denna abrupta institution, som kallas för utrikesnämnd och till och med riksdagens utrikesnämnd '_ få existera och föra sitt obekanta liv både för nationen och för de övriga folken. Vidare har man frågan hur det skallförhållas med rådgivandet mellan riksdagarna. Den kan lösas på mer än ett sätt och har också lösts på olika sätt. Så ha vi protokollsgranskningen avutrikesärendenas behandling i regeringen. Skall den_ ligga kvar hoskonstitutionsutskottet eller överföras till utrikesutskottet? Aven detta kan ordnas på olika sätt, och man har också föreslagit sådana anordningar inom riksdagen.Slutligen ha vi frågan, om de s. k. handelspolitiska, utrikespolitiska,angelägenheter, som taga sig uttryck i traktater, om de skola ligga kvar hosbevillningsutskottet eller också överflyttas till utrikesutskottet. Även den saken kan ordnas, om man vill nämligen, och det har även föreslagits olika lösningar. Då gäller det bara att bestämma sig för någon för att vinna huvudsaken. En yttre angelägenhet är tystnadsplikten. Där föreligga flera inhemska projekt och utländska förebilder. Riksdagen tillsatte år 1930 en kommitté, och jag skall nu upprepa förherrarna namnen på dess ledamöter. Det var herrar Bissmark, Kvarnzelius,Reuterskiöld, Rydén, som sedan till efterträdare fick Anderson i Råstock, C. E. Svensson, A. l. Anderson, Engberg, Hedlund och Mosesson. Alla ha så vitt jag erinrar mig förordat ett utrikesutskott. Denna kommitté sade häromföljande: »Kommittén har funnit starka skäl tala för en sådan omläggning av utskottsorganisationen, att för utrikesärendenas beredning skapas ett särskilt organ inom riksdagen. De skäl, som föranlett detta kommitténsståndpunktstagande, bottna i den särskilda karaktär och vikt, som de utrikespolitiskafrågorna äga.>> Det framhölls av kommittén, att de utrikespolitiska ärendenas betydelse efter världskriget ökats även för Sveriges vidkommande och att i samma mån insikten oni det internationella samarbetets vikt jämväl för de egna förhållandenas utveckling vidgats och fördjupats. Dessa förhållanden syntes också tala för att riksdagen genom inrättande av ett särskilt organ,vilket kunde ägna speciellt intresse åt de utrikespolitiska ärendena, bereddestörre betingelser för en tillräckligt insiktsfull behandling av de viktiga ochgrannlaga spörsmål, om vilka här vore fråga. . Denna insiktsfulla behandling behövde inte komma genast vid det första valet, utan den består också däri, att de ledamöter av riksdagen, som få en sådan speciell uppgift, komma att förvärva större insikt och mera ägna sig åt studier i ämnet och slutligen fattakärlek till ämnet, på sätt konstitutions- och tillfälliga utskotten ej synas ha tid eller lust att göra. Kommittén sade också att konstitutionsutskottet, som nu utövade den konstitutionella kontrollen iutrikesärenden och behandlade frågor om överenskommelser med främmande makter i flertalet ämnen, hade inom sitt övriga ämnesområde så omfattande ochtidskrävande arbetsuppgifter, att man icke kunde förutsätta, att dess ledamöter skulle i allmänhet kunna vare sig utses med särskild tanke påutrikesärende
