Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/240

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


4 Nr 11. Onsdagen den 21 februari. Om inrättande av ett utrikesutskott. (Forts.) nas speciella krav eller äga tillfälle att i dessa frågor förvärva tillräckligerfarenhet och insikt. Så kom 1932 en kungl. proposition. Den sysselsatte sig först med attbehandla de ämnen, som jag ovan kallade vissa hakar. Men när i propositionen _ den var framlagd av en frisinnad regering - övervägdes det ena mot det andra, fann regeringen, att ur olika synpunkter skäl kunde anföras motinrättande av ett särskilt utrikesutskott, men att å. andra sidan omständigheter kunde åberopas, vilka framhävde önskvärdheten av förslagets genomförande. Kommitténs ståndpunkt hade främst dikterats av det sakliga intresset attbereda utrikesärendena en i möjligaste mån insiktsfull behandling. Regeringen kom slutligen till det resultatet, att synpunkterna för utskottets inrättande vägde över vad man kunde anföra däremot och betonade, att därigenom skulle alla dessa frågor få en mer ingående prövning än hittills varit möjligt.Motioner väcktes. Bland andra var det en motíonär, Forssell, som betonade, att utrikesnämndens inrättande haft en mindre gynnsam inverkan på detutrikespolitiska intresset och därmed också på den utrikespolitiska insikten bland det övervägande flertalet riksdagsmän. Men så hade han en del formellaerinringar mot förslaget om utrikesutskott, som gjorde, att han för tillfället yrkade avslag även å. förslaget att få något bättre. Så kom konstitutionsutskottet. Detta utskotts ledamöter, som yttrade sig om utrikesutskottet voro följande: herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg _ Strömberg, herr talman - K. J. Ekman, Thulin, David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Mellén, Engberg, Gjustafson i Kasenberg, Persson i Trången, Hallén, som visst är vice ordförande nu,Anderson i Norrköping, Olsson i Mora, Fast, Björck i Kristianstad ochSandwall. Konstitutionsutskottet utlät sig i korthet på följande sätt: »Efter världskriget och Sveriges inträde i Nationernas förbund har deutrikespolitiska ärendenas betydelse även för vårt lands vidkommande ökats.Utvecklingen av det internationella samarbetet på skilda områden har undersenare år varit sådan, att riksdagen allt som oftast ställts och framdeles i än större utsträckning torde komma att ställas inför utrikespolitiska problem.Frågor, som röra överenskommelser med främmande makter, behandlas emellertid för närvarande, beroende på, deras sakliga innehåll, av skilda riksdagsutskott och av konstitutionsutskottet endast, om de icke tillhöra annat utskottsbehandling. lntet av riksdagens nuvarande ständiga utskott kan emellertid medhänsyn till sina omfattande arbetsuppgifter av olika slag tänkas ägnautrikesärendena den tillräckligt insiktsfulla behandling. som är nödvändig vidberedningen av de grannlaga spörsmål, om vilka här är fråga» Utskottet utvecklade vidare dessa sina synpunkter och kom till detresultatet, att förslaget borde tillstyrkas. Konstitutionsutskottet betonade också, att utrikesutskottet och utrikesnämnden hade helt olika uppgifter. Det förra är, sade utskottet, ett beredande organ inom riksdagen, den senare ett organ för rådgivning till Kungl. Maj zt. lngen bör väl kunna bestrida, att detförhåller sig på det sättet. Så kom frågan till riksdagen eller med andra ord till parlamentarismens blomma. Då trasades den sönder av alla de olika meningar, som det allt mera pulveriserade partilivet föranleder. Här börja vi allt mindre och mindre att kunna komma till positiva grundläggande resultat i ärenden, som ej röraanslagsbeviljanden. Det var på det sättet, att herr Gustav Möller och herrTrygger började och föllo i varandras armar. På av dem anförda skäl borde man gå helt andra vägar. Detta utrikesutskott skulle icke få någonting att göra o. s. v., och på grund av detta yrkade de avslag. Herr Löfgren instämde i detta för det lilla parti, han har i riksdagen. Vidare sade bondeförbundets