Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


12 Nr 11. Onsdagen den 21 februari. Ang. åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande. (Forts.) vi försökte genomföra en anordning, varigenom vi sluppo ifrån att också lägga oss i affärerna mellan sockerbolagen och betodlarna och i stället överlämnade åt dem att göra upp sådana saker sinsemellan. Det finns ett mycket enkelt sätt, varpå man kan genomföra en sådan anordning, och det är att bestämma tullen så, att det inte blir någon väsentlig vinst för sockerbolagen attimportera råsocker och raffinera det. Om man höjer tullen på det oraffineradesockret till 9 öre, medan tullen på det raffinerade är 1O_ öre, blir det praktiskt taget ingen tulldifferens. Då komme sockerbolagen och betodlarna att sitta i samma båt, och då finge de sedan sinsemellan göra upp om priset och om hur de skulle fördela vinsten. Det är ett ofantligt' mycket sundare sätt att ordna saken, och gör man det, blir det inte heller anledning att stipulera några löner för betarbetarna. Jag medger, att det för närvarande kan vara svårt för den, som ansluter sig till det nuvarande förslaget, att motsätta sig att staten ingriper och reglerar också betarbetarnas löner, och jag förstår, varför detsåledes inte finns några reservationer i utskottets betänkande nu. Jag skulle emellertid vilja göra tvenne yrkanden för att markera mittmotstånd mot hela den anordning, som för närvarande gäller. Det ena yrkandet, som innebär ett upptagande av herr Lithanders motion nr 531 i andrakammaren, utgöres av den del av motionens kläm, som berör uteslutade avbestämmelsen om betarbetarlönerna, och det andra är, att ur 7 § i förslaget tillkontrakt mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget orden »eller oraffinerat» skola utgå. Jag anser, att om man beslutar på det sättet, har man frihet att förbereda det nämnda arrangemanget med sockertullen på sådant sätt, att när det nu löpande avtalet en gång skall försvinna, vederbörande ha klart för sig, attrörelsen skall skötas av parterna själva och att staten inte vidare skalluppträda som barnjungfru i minsta detalj, då det gäller skötseln av deras affärer. Herr Nilsson, Johan, i Kristianstad: Herr talman! Med anledning av den siste ärade talarens yttrande har jag begärt ordet för att i någon mån bemöta de erinringar, som han nu hade att göra. Jag vill erinra om, att den uppoffring på 600,000 kronor, somkonsumenterna vidkänts under det gångna året, ju uppkommit därigenom, attsockerpriset under de tre första månaderna under det nu snart tilländalupnaregleringsåret bibehölls i 31 öre. Sedan har det sänkts till 30 öre, och det ärmeningen, att det priset nu skall bli fastslaget för det kommande året. Omsåledes konjunkturerna framdeles bli desamma som under det gångna året, skulle ju konsumenterna inte behöva göra några uppoffringar alls, om man utgår från världsmarknadspriset. Jag vill inom parentes säga, attvärldsmarknadspriset för dagen är 1 öre högre än det pris man här räknat med, och i så fall bortfaller uppoffringen från konsumenternas sida. Herr Forssell räknade sedan ut att uppoffringarna för konsumenternaegentligen voro så och så stora, om man tog hänsyn till ett visstvärldsmarknadspris, som han nämnde, men hans utgångspunkt var ju då inte priset påraffinerat socker utan på råsockcr, och det kan man ju inte lägga till grund, när det gäller att reglera och slå fast priset på raffinad. Egentligen var det icke fråga om de uppoffringar, som tullen medför. Det medges, att man här kan komma fram till rätt stora belopp, men man får inte tala om tullsatsen för en enda produkt, utan att taga hänsyn till avvägningen av hela vårnäringspolitik och ställa den ifrågavarande tullsatsen i jämnbredd med de regleringar, som ske på alla andra amråden. Jag menar sålunda, att om man har ett tullsystem, får man tillämpa det på både det ena och andra området, och då kan man inte gå till väga på det sättet, att man för en näringsgren räknar ut, att så och