Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


14 Nr 11. Onsdagen den 21 februari. Ang. åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande. (Forts.) vid innevarande års ingång till cirka 15 öre för kilogram.» J ag har således icke förväxlat priset på raffinerat socker och råsocker, utan det är utskottets ärade ordförande, som gjort det och trott att det pris, som här angives för raffinerat socker, gäller råsocker. Mina uppgifter äro alltså icke på något sätt vederlagda av utskottets ärade ordförande. ' Ordföranden hade vidare vissa betraktelser över skyddspolitiken och ansåg att den var oundviklig. Det är klart, däri instämmer jag med honom, att det för närvarande måste finnas en skyddspolitik i viss mån och till viss gräns, men när skyddspolitik tar sig sådana former som på detta område, då vi betala i detta understöd cirka 800 kronor per hektar av sockerbetsbesådd jord, har skyddspolitiken kommit i ett läge, som är förvridet. Om vi i stället toge dessa cirka 40 miljoner, som för närvarande vi konsumenter få betala försockerbetsodlingen, och använde dem till annat skydd, t. ex. lade dem på mjölk eller någon annan mera allmän jordbruksproduktion, förefaller det mig, som om detta skulle vara mycket klokare än att lägga ned denna fantastiskt stora summa på ett så litet och begränsat område som denna jordbruksproduktion. Jag hade under remissdebatten tillfälle att påpeka, att de summor, som vi betala 'för sockerproduktionen, skulle motsvara ett stöd för det svenska jordbruket i dess helhet av 450 miljoner om året. Det är fullkomligt fantastiskasummor, man kommer till, om man skulle proportionera ut samma stöd åt alla våra jordbrukare, och det förefaller mig, att det är alldeles orimligt att på det sättet driva upp en näring, som så uppenbart saknar rotfäste. Herr Nilsson, Johan, i Kristianstad: Herr talman! Jag tror, att herrForssells uppfattning om hur man skall ordna jordbruksproduktionen här i landet icke verkar alltför imponerande på kammaren. Jag behöver därför inte här gå in på något närmare bemötande därav. Jag vill endast påpeka, att vad som står på sidan 10 i den nu ifrågavarande kungl. propositionen och som herr Forssell delvis läste upp är så kortfattat formulerat, att jag tycker, att herià Forssell likaväl kunde ha läst upp allt i det stycket och inte hoppat över en e _ Herr Forssell påstår, att det nu skulle gälla raffinadsockerpriset, som skulle vara 15 öre per kilogram, men det står här i propositionen, att »Noteringen f. o. b. Hamburg å tjeckoslovakiskt 'Feinkorn', vilken under normalaförhållanden är prisbeståmmande jämväl å den svenska marknaden, uppgick sålunda vid innevarande års ingång till cirka 15 öre för kilogram>>. Men detta »Fein- korn» är ingalunda sådant socker som konsumenterna här i landet hapretention på att få utan ett betydligt sämre slags socker, som jag tror att varken herr Forssell eller någon annan skulle hålla till godo med, då de äro vana vid våra förstklassiga sockersorter. Jag måste därför säga, att den uppgift jag lämnade icke innebar någon överdrift utan överensstämmer med verkliga förhållandet. Herr Forssell: Herr talman! Ja, nu gjorde på nytt den ärade ordföranden i bevillningsutskottet konsumtionssockret till råsocker. Men det är det inte, utan det är ett slags socker, som är avsett att användas av människor.Utskottets ärade ordförande sade också, att det sockret passar inte för oss. Ja, låt oss först få prova det, så få vi väl se. Denna metod att mota kristiden genom höjande av standarden förmänniskornas sätt att leva har jag mycket svårt att förstå. l ena fallet skall man ha bättre socker än andra människor, i andra fallet skall man börja äta smör i stället för margarin för att möta kristidens svårigheter. Det vill med andra ord säga: herrarna vilja bota nöden genom att höja människornas standard i