Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


18 Nr 11. Onsdagen den 21 februari. lnterpellation ang. revision av nu använda läroböcker i historia. (Forts.) Ett studium av de offentliga svenska skolornas undervisningsmateriel ihistoria synes ge vid handen, att även här i landet historieundervisningen är i viss mån föråldrad, planlös, ensidig och att den lämpligen bör ingivas en anda som är vetenskaplig och fredsvänlig, passande en modern kulturmänniskas fostran till humanitet och passande en stat som ärligt vill leva i fred och gott samförstånd med sina grannar. Den rent vetenskapliga efterblivenheten efter forskningens nya rön bör idetalj närmare granskas av fackrnännen. Men även historieläsare utanför deofficiella forskarnas krets kan finna direkt oriktiga uppgifter i nu användaläroböcker. J ag tillåter mig här nämna endast två: Luther uppges i läroböckerna ha angripit avlaten. Ett faktum är, att Luther angrep endast avlatens missbruk. Nordamerikanska inbördeskriget 1861-1865 påstås ha gällt framför allt befrielsen av negerslavarna i sydstaterna. Det gällde framför allt kampen om makten inom Unionen, kampen för å ena sidan centralisationen, å andra sidan de enskilda staternas större självständighet gentemot Unionen. Planlösheten i läroböckerna är oerhörd. Man gör en stor indelning i Gamla tiden, Medeltiden och Nya tiden efter några större händelser men man ger ingen närmare förklaring om vad som djupare sett karakteriserar de olikaskedena, exempelvis för Medeltiden lantbrukshushållningen och för Nya tidenpenninghushållningen. Ur dessa produktionens grundläggande fakta förklaraseljest lätt både de politiska och de kulturella händelserna, men utan förståelsen av produktionens omvälvningar stå de isolerade och tämligen obegripliga. l läroböckerna saknar man därför perspektiv i stort och söker sig genomvirrvarret fram utmed staternas och statsöverhuvudenas händelsekrönika.. Lika gammalmodigt som för 200 år sedan lär man ännu ut historia efterregentlängderna. Exempelvis lyda kapitelrubrikerna för Nya tidens historia i den mest använda läroboken i världshistoria för realskolan: Första tidevarvet (från Amerikas upptäckt och reformationens början till Westfaliska freden, omkr. 1500--1648): Kejsar Karl V, lgnatius av Loyola och jesuiterna, Konung Filip li i Spanien, Wilhelm l av Oranien,Nederländska frihetskriget, Drottning Elisabet i England, Hugenottkrigen i Frankrike, Henrik lv, Trettioåriga kriget, Gustav Adolf och Wallenstein, Den storaengelska revolutionen, Karl l och Oliver Cromwell. Andra tidevarvet (från Westfaliska freden till franska revolutionensbörjan, 1648»-1789): Ludvig XIV av Frankrike och Wilhelm lii av Oranien, Tsar Peter i Ryssland, Fredrik li av Preussen, Engelska kolonialriketsgrundläggning, Nordamerikanska frihetskriget, Georg Washington, Kejsarinnan Katarina li i_ Ryssland, Polens undergång. O. s. v. På samma sätt i den svenska historien: indelning efter kungarna, alltifrån lngjald lllråda och Erik läspe och halte. Det förefaller svårt att ge den uppväxande ungdomen något riktigt begrepp om större historiskt sammanhang med en sådan indelning efter mer ellermindre oväsentliga regenttillträden och -dödsfall. Härtill kommer, att medhistorieundervisningen så baserad på stater och statsöverhuvud bli krigen _staternas enda observerade umgängesform - nära nog huvudsaken förundervisningen. J ag menar ingalunda, att man i någon pacifistisk strutsblyghet börstryka krigen, nej, de höra gunås till historien, men man bör inte ge demoproportionerligt stort utrymme och man bör inte genom heroiska bataljmålningar (realistiska krigsskildringar ges aldrig) stimulera elevernas våldsinstinkter utan också och främst ge dem intresse för den fredliga allmänmänskligaodlingen som det högsta och mest människovärdiga. Den nyss citerade läroboken innehåller exempelvis om forntidens Grekland fr. o. m. perserkrigen t. o. m.