Begäran att få framställa interpellation ang. ettsamförstånd mellansmådaler. 2 Nr 12. Fredagen den 23 februari. Föredrogos, men bordlades ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets utlåtanden nr 9, 25 och 26, första lagutskottets utlåtanden nr 17-19 samt jordbruksutskottets utlåtanden nr 2 och 18-22. Herr Lindhagen erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman! Jag ska-ll be att få framlägga en interpellation. l motion l: 274 och i den av kammaren beviljade därtill anslutnainterpellationen har upptagits frågan om ett organiserat samförstånd mellan de mindre staterna och särskilt mellan de mindre baltiska staterna öster och väster om Baltiska havet på de kulturella, ekonomiska och utrikespolitiska områdena, ävensom en förberedande organisation redan nu av de skandinaviska ländernas gemensamma framträdande i utrikespolitiken för tidens realiteter. Det är emellertid tillagt, att från samarbetet på de utrikespolitiska områdenasjälvfallet voro uteslutna militärallianser. Motiven till detta undantag hunno ej utvecklas i motionen före motionstidens utgång. Det kan och bör nu i stället ske genom en nödvändig komplettering av den förenämnda interpellationen. Därigenom kan riksdagen ock hugnas med upplysningar i obekanta ämnen, sedan 56 § riksdagsordningen om regeringens samarbete med riksdagen blivit till en död bokstav. Militärallianser mellan .s~mås.tater. En militärallians mellan småstater såsom en grundprincip är en motsägelse. Deras värn och fäste är sanningens makt, för att ej såga övermakt. Derasuppgift är nu att bana väg för den genom stormakternas oförskyllda politiskavildmarker, uppvuxna ur deras för stora makt. Emellertid få småstaterna ej blunda
- ör situationen i stormakternas rustningsfråga. Denna ställer sig olika för de
orra. Sålunda är begripligt, att de mindre stater, som efter kriget vunno sinfrihet genom utbrytning från stormakter, måste särskilt ännu känna sig osäkra för de senare. Dit höra de östbaltiska mindre staterna. De ha förmodligen ingenting emot en militärallians med varandra, om även skandinavernaanslöto sig. De förstå nog, att de skulle ensamma på en sådan stråt ej förmå mycket, och vad värre är, därigenom skulle de förlora sin själ. Anslutning från skandinaverna anse de nog också är omöjligt. Det är för mycket begärt av skandinaverna. Vi våga ej förplikta oss att, om _ låt vara emotförmodan - de ofantliga ryska massorna ställas på krigsstigen mot någon av de ostbaltiska staterna, kasta oss in i den ojämna striden. Den svenskeutrikesministern Hederstierna måste ju också enligt en så gott som enhällig svensk opinion avgå från sin post på grund av sitt förord för en militärallians med Finland. Detta är ett tillräckligt bevis. Ett utslag i samma riktning var Sveriges vägran år 1864 att vedervåga sin välfärd genom att gå i krig mot två stormakter till försvar vid Danmarks sida av Dannevirke såsomskandinavernas landgräns mot söder. Sinsemellan behöva ej småstaterna några partiella militärallianser riktade mot varandra, åtminstone icke inom Baltikum. De skulle ej heller få någon lycka därav. Småstateø-nas utbrytning ur stormakternas militärsg/stem. Snarare skulle man kunna ifrågasätta, att småstaterna i sitt framträdande borde överväga ett gemensamt utträdande ur stormakternas krígssystem. Skola vi av stormakterna evigt påtvingas denna olycka? Detta vore en grundlig tankeställare för stormakternas folk. Den innebär icke något klander mot de kvantitativt stora folkens karaktär. Förhållandet är helt enkelt, att mindre
