Lördagen den 24 februari. NI' 12. 15 Om skydd för markägares rätt till bärplockning. (Forts.) särskilt som jordbrukarna många gånger äro ekonomiskt i betydligt störrebehov av bären än de personer, som ge sig ut och rovplocka. Det är ju i regel så, att bären mogna under sädesbärgningen, och det kan då vara ganska svårt för jordbrukaren att få någon tid över att bevaka sina intressen. Han har denna tid på året en mycket lång arbetstid, som kanske får räcka från det solen går upp till dess hon går ner. Men med den begränsade arbetstid som råder vid fabriker och i stationssamhällen är det lätt för befolkningen där att komma ut på landsbygden, om inte avstånden äro för stora. Man begagnar sig också av denna möjlighet och tillägnar sig bären, varigenom jordbrukarna gå miste om en för dem välbehövlig skörd. Jag kan vittna, att det är ettallmänt krav, särskilt bland de mindre och medelstora jordbrukarna i desydliga delarna av landet, att få någon ändring i lagstiftningen på dettaområde, och jag tror inte man blir av med denna fråga, förrän man får den löst i en riktning, som tillgodoser de synpunkter jag här tillåtit mig framhålla. Jag vill vädja till kammaren att gå med på det förslag som här är framställt, nämligen om bifall till motionen. Jag tror det vore synnerligen lyckligt, om det nu underströks från denna kammares sida, att någonting måste göras. Jag ber, herr talman, att få förena mig i det yrkande, som herr Bernhard Nilsson framställt. Häri instämde herrar Thelin, 'von Stockenström, Alexander Nilsson,Holstenson och Per Gustafsson. Herr Klefbeck: Vi förstå inom utskottet mycket väl de känslor sombesjäla våra jordbrukare och jordägare, när de se främmande personer lägga beslag på den lingonskörd, som växer på deras ägor. Vi skulle inte ha något emot att tillmötesgå deras önskemål, om det vore möjligt på något sätt, som inte trädde andras berättigade intressen för nära. Man kan nämligen icke såsom herr Johan Nilsson i Kristianstad säga, att det är ett allmänt intresse hos mindre jordägare att få skydd för sina lingon. Ty inom utskottet hörde vi uttalas mycket olika meningar. Det funnes nämligen ett icke litet antal mindre jordbrukare, som inte hade några lingon på sina marker och som gärna ville ha tillgång till de större områdena. Nu gäller det alltså hur man skall hitta på en utväg. l den bifogadereservationen ledas tankarna till två utvägar, den ena att man inte skulle få plocka lingon inom ett visst område från hemtomtens gräns, 300 meter tror jag det var; den andra, att det skulle vara förbud för plockning före en viss tidpunkt. Båda dessa utvägar ha upprepade gånger varit föremål för behandling inom riksdagen, och det har visat sig, som herr ordföranden i utskottet framhöll, att det inte varit möjligt att komma fram på någon av dessa vägar. Detta har inte berott på envist motstånd, utan ett förverkligande av dessaönskemål har visat sig stöta på avsevärda praktiska svårigheter, som de, somförorda saken, inte själva kunde'finna något sätt att undanröja. Därför ha vi inom utskottet tyckt, att det inte var någon idé att återigen besvära Kungl. Maj :t med begäran om en utredning. Det har ju också kommit propositioner i denna fråga, men man har ändå inte kommit till något resultat. Om det skall kunna bli någon ändring i det här få, tror jag, nog herrar jordbrukare själva vara goda att försöka fundera ut något sätt att lösa frågan, varigenom deras rätt till avkomst av bären bevaras, utan att alla de många fattigas behov av att komma i åtnjutande av bären avsevärt förhindras. Det säges, att det här rör sig om miljonvärden, 'och det är ju sant. Men skulle här införas alltför stränga restriktioner, så bleve det kanske aldrig några miljonvärden, ty då bleve måhända stora mängder lingon aldrigplockade.
Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/273
Utseende