Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/289

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Lördagen den 24 februari. Nr 12. 31 _ _ _ _ _ _ Anslag till fåravelns befrämjande. (Forts.) linieringsnämnden blir icke 1 tillfälle att leda aveln eller lämna råd ochuppysmng. Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att statsbidrag även skulle få utgå till pris för baggar, tillhörande enskilda ägare, för undvikande av menliga följder för fårskötseln på grund av minskat intresse. Utskottet medger även, att vissa olägenheter kunna befaras, men utskottet har dock på grund av detstatsfinansiella läget icke ansett sig kunna tillstyrka motionen. För min del anser jag det i motionen begärda anslaget väl befogat, och jag ber därför att få yrka bifall till motionen. Herr Gabrielsson: Herr talman! Naturligtvis kan man säga på denna punkt liksom på alla andra, att det är av vikt att stödja modernäringen, men det förhåller sig nu så, att detta är en av de få punkter, där Kungl. Maj :t höjt anslaget. Det har tidigare utgått med 3,000 kronor, men Kungl. Maj :t har föreslagit en höjning med 800 till 3,800 kronor. Åtminstone inom utskottet ha vi ansett detta belopp i år vara tillräckligt, och jag ber därför att få yrka bifall till utskottets hemställan. Herr Roos: Herr talman! Det fanns, som kammarens ledamöter nogsamt veta, en tid, då fåraveln icke sattes högt. Ännu år 1906 fick man i en officiell handling läsa, att det bästa vore, om man kunde bli av med hela djurslaget. Nu äro förhållandena avgjort förändrade. Starkt intresse för fåravel finnes i vida kretsar. Fåren som köttproducenter spela en ganska betydande roll. Och ullen av de svenska fåren tillgodogöres i växande omfattning. Särskilt på Gotland är intresset för fåravel starkt utbrett, och även i Kalmar norra länsdel. För ett tiotal år sedan funnos i genomsnitt för hela landet 269 får å 1,000 inbyggare. Gotland stod främst med 720, närmast följt avVästerbottens och Kalmar län med resp. 564 och 523. Det är, som vi i motionen yttrat, huvudsakligen vid det mindre ochmedelstora jordbruket, som fårskötseln i dessa landsdelar hör hemma; år 1927tillhörde å Gotland 90 och i-Kalmar län 70 procent av fåren jordbrukare med mindre än 30 hektar åker. Staten har i flera hänseenden understött denna avel, bland annat genom att ställa penningmedel till förfogande för premiering av baggar, vilket ansetts vara ett synnerligen verksamt medel till åstadkommande av rasrena goda djur. Genom riksdagens beslut härutinnan förra året förklarades emellertid, att statsanslaget till premiering skulle få användas endast för baggar, vilkas ägare tillhöra baggföreningar. Detta beslut har, säger lantbruksstyrelsen, hårt drabbat fårskötseln i vissa landsdelar. Förhållandena i dessa äro - som herr Bodin nyss påpekat _ ofta nog sådana, att baggföreningar svårligen kunna bildas. Och statsanslaget är dock avsett att verka för fåravelnshöjande men knappast för att tvinga jordbrukare till icke nödvändigasammanslutningar. Effektiviteten får icke offras för uniformiteten. J ordbruksutskottet synes i sak icke hava något att erinra mot det imotionen framlagda förslaget. Utskottet förklarar sig nämligen inse, att deförlidet år vidtagna inskränkningarna i statens åtgärder till fåravelns främjande kunna vålla vissa olägenheter, men i det nuvarande svåra finansiella läget anser sig utskottet icke kunna biträda motionen. Det belopp, som i denna begäres, är 3,500 kronor. Dessa 3,500 kronor skulle betyda icke så litet för alla dessa jordbrukare å Gotland och i norra delen av Kalmar län, vilka uppföda får och därav ha en rätt betydande del av sin inkomst. Därför och med tanke på en näring, som behöver och är väl förtjänt av det stöd den kan få, vill jag uttala den förhoppningen, att kammarensleda