34 Nr 12. Lördagen den 24 februari. Allmänt anslag till hushållningssällskapen. (Forts.) märkts, att hushållningssällskapens tjänstemän åtnjuta högre reseersättning eller resetraktamenten än som numera utgå till motsvarande statstjänstemän. Jag är i denna punkt nog litet skarpare i min uppfattning än utskottetsreservanter och anser, att så länge hushållningssällskapen inte behaga iaktta all möjlig sparsamhet i dessa hänseenden, där de kunna iaktta sparsamhet, bör riksdagen inte på något vis höja anslaget utöver vad Kungl. Maj :t har begärt, även om statens inkomster flödade rikligare än som sker. Jag ber med hänsyn härtill att få yrka bifall till den av herr Johansson i Uppmälby m. fl. vid denna punkt avgivna reservationen. Herr Gabrielsson: När den siste ärade talaren framhöll, att ickehushållningssällskapen skulle iakttaga nödvändig sparsamhet, åberopade han enmotion, som var föranledd av den erinran, som hade gjorts av statsrevisorerna. Nu vill jag säga, att den erinran, som gjordes av statsrevisorerna, varegentligen icke menad så, att det skulle ägt rum någon misshushållning, d. v. s. att det icke hade iakttagits sparsamhet, utan den syftade på att det var så olika bestämmelser i avseende på reseersättningar och traktamenten åttjänstemännen inom sällskapen, och att man ville ha mera likartade bestämmelser, som ju också Kungl. Maj :t tidigare har utfärdat i andra fall för en hel del mer eller mindre statsanställda tjänstemän. Därav kan man icke ovillkorligen utläsa, att hushållningssällskapen skulle på något sätt ha misshushällat, så att detta kan ju icke vara skäl för avslag till höjningen av anslaget.Reservanterna säga ju själva i sin reservation, att de anse, att det kan vålla stora svårigheter och vara till skada för hushållningssällskapens betydelsefulla verksamhet, om man icke ger dem så pass stort bidrag, att de kunna utöva sin för jordbruket så gagnrika verksamhet. Nu har det ju varit så tidigare, att hushållningssällskapen uppburit ett anslag på 3 miljoner kronor. Det sänktes förra året på grund avbesparingskommitténs förslagtill 2,600,000 kronor, och lantbruksstyrelsen hade också förklarat, att man för ett år skulle kunna reda sig med det mindre beloppet. Nu föreslår emellertid i år lantbruksstyrelsen, att hushållningssällskapen skola få det högre beloppet, d. v. s. det, som utgått tidigare, *3 miljoner kronor,därför att den funnit, att hushållningssällskapen annars ej kunde på samma sätt som tidigare fullfölja sin verksamhet. Nu kan jag bara åberopa, att på hushållningssällskapen har lagts en hel del arbeten genom den statsunderstödda verksamhet, som har föranletts av kristidsåtgärder och ävenså andra förhållanden _ jag vill bara nämna de stora anslagen till nyodling och betesförbättring. Hushållningssällskapen äro skyldiga att här uppgöra alla planer utan någon som helst ersättning från statsverkets sida. De ha också blivit anlitade i hög grad för att uppgöraplaner för s. k. stödlån, som utgingo förra året med 10 miljoner kronor och som komma att utgå i år, som riksdagen redan beslutit, med 8 miljoner kronor. Om man då ser t. ex. på skogsvårdsstyrelserna, ha vi ju anvisatmiljonanslag till skogsvårdsåtgärder, som skola handhas av skogsvårdsstyrelserna, och samtidigt med beviliandet av dessa belopp har man även anvisat ganska avsevärda belopp för att] täcka skogsvårdsstyrelsernas omkostnader. Men när hushållningssällskapen få sig pålagda en hel del nya åtgärder, anvisas intet särskilt belopp. Det har gjort, att somliga hushållningssällskap _ en del ha ju kunnat klara det själva genom att anlita sina samlade fonder _ kommit i ett synnerligen prekärt läge. När det nu gäller ett så pass stort belopp som l00,000 kronor, förstår jag, att finansministern kan säga ifrån, att han icke vill vara med om det, då detta kommer att i mycket hög grad rubba budgeten. Jag och mina kamrater i
