Lördagen den 24 februari. Nr 12. 35 Allmänt anslag till lzushållnínyssällskapen. (Forts.) utskottet ha varit medvetna om, att man icke gärna kan öka skattebudgeten med ett så högt belopp som 100,000 kronor. Men nu har man på de senare åren och icke minst i år hittat på att föra över anslag på den s. k.kapitalökningsstaten. Vi hade anslag förut under nionde huvudtiteln för s. k.nybyggesvägar. Det har i år höjts till 150,000 kronor, men det står påkapitalökningsstaten. Det är väl då intet hinder för, om man vill rätta till den s. k. skattebudgeten, att man för över ett annat anslag på kapitalökningsstaten. Man kan ju säga, att anslagen på kapitalökningsstaten utgå av lånemedel, men anslaget i fråga har ju precis samma karaktär som anslaget tilltorrläggningsföretag, 6 miljoner kronor, och anslaget till skogsvårdsåtgärder, 4 miljoner kronor, vill jag minnas, och dylika. Det är ju rena bidrag, som ej återbetalas av den anslagsmottagande jordbrukaren. Man kan då även reglera ett sådant belopp på något sätt genom att man minskar ett anslag påkapitalökningsstaten. Jag skulle själv gärna vara med om att man minskade det storaanslaget på 6 miljoner med de 100,000 kronor, som begärdes avhushållningssällskapen. Jag anser deras verksamhet så pass viktig, att det icke skulle vara ur vägen, om man rättade till det på det sättet. Jag menar för den skull, att det finns mycket starka skäl, som tala för att hushållningssällskapen få denna lilla höjning av 100,000 kronor. Lantbruksstyrelsen, som är den ansvariga myndigheten härvidlag, har icke dragit sig för att föreslå en höjning till 3 miljoner kronor, och det har också motionerats om det, menutskottsmajoriteten har enat sig om att föreslå en höjning av 100,000 kronor. Jag ber således att få yrka bifall till utskottets hemställan. Herr statsrådet Sköld: Det yttrades vid remissdebatten från visst håll i denna kammare, att det borde vara en bagatell för regeringen att göra en nedprutning intill 20 miljoner på de olika huvudtitlarna, och att mandärigenom hade kunnat undgå ökade skatter. Det är givet, att regeringen haft klart för sig, att den icke kunde rå med detta, men om man eventuelltmenade att det skulle ske på det sätt, som herr Gabrielsson nu sist antydde, att det alltså bara gällde att flytta över löpande utgifter från huvudtitlarna till lånebudgeten, då kan jag ju lättare förstå avsikten, men vad som då blir kvar av sparsamheten, det har jag mycket svårt för att begripa. Frånregeringens sida ha vi dock försökt upprätthålla en viss skillnad mellan löpande ordinarie utgifter, som återkomma år för år, vilka vi anse måste betalas med skattemedel, och mera tillfälliga, av krisen påkallade utgifter, som vi anse kunna tagas av lånemedel med kort amorteringstid. Jag menar, att det vore väl ändå att ställa alla principer på huvudet, om man skulle gå över till en sådan ordning, att till och med löpande utgifter för hushållningssällskapen skulle flyttas över på lånebudgeten. Jag förstår, att efter utgången av voteringen i det förra ärendet är det icke_ mycket lönt att i denna kammare argumentera för sparsamhet. Jag har angivit det väsentliga av mina åsikter vid behandlingen av förra punkten, men jag vill tillägga ett par saker här. Det är ju dock på det sättet, att det påstående, som från herrGabrielssons sida framfördes, att hushållningssällskapen påläggas en massa nyauppgifter, som leda till ökade utgifter, är en sanning med modifikation. Först och främst skola vi komma ihåg, att genom statens indragning av anslag till olika ändamål, för vilka bidrag också ha lämnats frånhushållningssällskapens sida, hava deras utgifter minskats. Vad beträffar de nyauppgifter av så att säga kristidsnatur, som tillagts hushållningssällskapen, vill jag dock påpeka, att föregående riksdag har uttalat, att därest det för vissahushållningssällskap befinnes erforderligt att få förvaltningsbidrag förtillämp
