36 Nr 12. Lördagen den 24 februari. Allmänt anslag till hushållningssällskapen. (Forts.) ningen av t. ex. bestämmelserna om de nya täckdikningsanläggningarna, så skola sådana medel utanordnas. Det har nyligen på den vägen utanordnats 25,000 kronor i sådana förvaltningsbidrag, och det finns mera pengar för detta budgetår reserverade för det ändamålet. Det har likaledes reserverats eller kommer att reserveras för nästa år. Därför kan icke det argumentet ha så stor betydelse. Vidare skulle jag vilja säga, att det är väl ändå fråga, om man på det sättet skall ge sig till att höja anslag, särskilt i ett fall som detta, då nyttan av höjningen ej är så i ögonen fallande. Det är klart, att jag inser, att om man skär ned hushållningssällskapens anslag med 400,000 kronor, skall detta medföra påkänningar. Men hur mycket reparerar jag, om jag av dessa 400,000 kronor lämnar tillbaka 100,000? Jag skall slå ut det på ett 25-tal hushållningssällskap. Vartdera skulle vid lika fördelning få 4,000 kronor. Såvitt jag emellertid fattat det, är det meningen, att dessa 100,000 kronor, som man vill öka anslaget med, skola användas efter gällandefördelningsgrunder, med resultat, att varje hushållningssällskap får sin del, oavsettsällskapets ekonomiska ställning. De 100,000 kronor, som äro av Kungl. Maj :t föreslagna utöver det gamla beloppet, 2,500,000 kronor, skola däremotfördelas efter hushållningssällskapens behov, men de extra 100,000, som här av utskottet föreslås, skola, såvitt jag förstår av skrivsättet iutskottsutlåtandet, fördelas efter de gamla grunderna med påföljd, att de icke kunnaanvändas till hjälp särskilt för de hushållningssällskap, som ha svårigheter. Jag menar därför, att det finns icke så stark anledning att vidtaga denna höjning, och jag tycker verkligen, att 1934 års riksdag lika väl som 1933 års bör besinna behovet av att man är återhållsam med att höja anslag, och därför bör kammaren bifalla reservationen. ' Herr Gabrielsson:_ Jag har naturligtvis icke menat, att detta anslag till hushållningssällskapen skulle överföras på kapitalökningsstaten förlånemedel, men jag ville bara draga fram såsom exempel, att man kan föra över från nionde huvudtiteln anslaget till nybyggesvägar, som ju är ett direktbidrag utan återbetalningsskyldighet, att man kan göra det t. ex. i fråga om anslaget till byggande av vägar på enskilda skogar och att man kan på lånestaten uppföra anslag för uppmonterandet av vedeldningspannor m. m. Det är klart, att då skulle också finansministern, som ju räknar bra, kunna föra över detta anslag att täckas av lånestatsmedel i stället. Visserligen skall det amorteras, men för att få budgeten att gå ihop ha vi icke tänkt oss, att man skulle belasta den ytterligare, utan man skulle i stället pånågot annat håll kunna göra en motsvarande besparing, något, som vi vid ett senare tillfälle kunna återkomma till, t. ex. genom att minska anslaget som utgår under nionde huvudtiteln till torrläggningsföretag med 100,000 kronor. Herr statsrådet Wigforss: Jag behöver icke tillägga mycket till vadjordbruksministern sagt. Jag vill endast erinra om att då det gäller att göra upp en riksstat, kan man naturligtvis ha och har helt nahirligt mycket delademeningar om de olika anslagens relativa nytta, och därför visar det sig, skulle jag tro, för varje regering, att den enda linje, man kan gå efter, då man vill hålla utgifterna nere, är att räkna varje huvudtitel för sig. Om man icke vill öka staten över lag, får man gå ut från att alla huvudtitlar skola hållas inom sina gamla gränser, om man icke har alldeles speciella skäl tillundantag. När denna riksstat skulle göras upp, var också utgångspunkten den, att ingen huvudtitel fick stiga utöver vad den var förra året, om icke alldeles speciella skäl kunde anföras. Jag behöver ej erinra kammaren om att fjärde
