Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/295

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Lördagen den 24 februari. Nr 12. 37 Allmänt anslag till huslzållningssällskapen. (Forts.) huvudtiteln stigit på grund av, som man ansåg, speciella skäl. Men när man - jag ber om ursäkt, att jag erinrar därom _ från regeringens sida i höstas öppet uttalade den åsikten, att målet för budgetarbetet beträffande detta års statsverksproposition måste vara att hålla statsverkspropositionens alla utgifter inom de gamla gränserna, att man icke vågade ställa sinsparsamhetsförhoppning så högt, att man trodde, att man skulle komma väsentligt eller ens något under förra årets budget, hördes _ om jag vill uttrycka mig milt -- ett ganska bestämt ogillande inom den offentliga opinionen just från dekretsar, vilkas representanter här i dag ha talat för högre anslag. Då ansågs det vara ett alldeles för lågt mål att sätta för sig, att söka hålla utgifterna inom de gamla gränserna. Det är beklagligt, att här i denna kammare i dag skall saknas representanterna för den mycket framträdande opinion, som på hösten uttalade sig för ytterligare sänkningar och som ännu i remissdebatten mycket starkt gåvo uttryck för dessa åsikter. Detta är endast allmänna argument, därför att det finnes ingen möjlighet att avgöra, huruvida dessa 100,000 kronor icke skulle kunna ges ut mot att man på någon annan punkt av budgeten sparade in lika mycket. Men jag har verkligen ansett, att man inom de olika utskotten, när de olikahuvudtitlarna behandlas, om man i ett läge som det nuvarande anser det skäligt att höja ett anslag på någon punkt, har en viss skyldighet att se till, att en motsvarande besparing sker, icke på en punkt, som gäller andra intressen, utan på en punkt, som rör ett intresse, som står det nära, för vilket man vill höja anslaget. Hade jordbruksutskottet kommit fram med förslag, där det tillgengäld mot dessa höjningar hade kunnat anföras skäl för sänkning på andra punkter, skulle jag åtminstone för min del varit tillfreds. Jag vet ej, om jordbruksministern, som representerar den större speciella sakkunskapen, icke ändå kunnat ha åtskilligt att säga om den saken, men från de synpunkter, finansministern representerar, hade målet varit nått, att hålla huvudtiteln inom den gamla ramen. Den väg, som herr Gabrielsson anvisade, är, som ju var och en förstår, oframkomlig. Det är nödvändigt att hålla en gräns mellan vad som är löpande utgifter och vad som är utgifter för kapitalökning. Man kan tvista om huruvida en kapitalökning nödvändigtvis skall vara av sådan natur, att den ger inkomster i pengar, men den måste vara av sådan natur, att den ger en varaktig nyttighet. Den gränsen tror jag det är alla skäl att söka bibehålla, och under sådana förhållanden är den väg, herr Gabrielsson anvisade, ej framkomlig, och i alla händelser, om den varit framkomlig, borde det ha varit jordbruksutskottets skyldighet att anvisa, på vilken punkt en sådan överflyttning skulle ägt rum. När det icke varit fallet, vill jag, iolikhet mot jordbruksministern, som ansåg voteringens utgång i den sextonde punkten innebära ett liknande beslut här, hoppas, att kammaren i denna punkt följer reservationen. Herr Bodin, Gunnar: De grunder, varefter anslagen till hushållningssäll- skapen fördelas mellan de olika sällskapen, ha upprepade gånger varit föremål för anmärkningar. Senast föreligger en framställning från Gotlands läns hushållningssällskap, som den 30 september 1933 anhållit, att Kungl. Maj :t måtte vid utgången av innevarande tioårsperiod taga under övervägande frågan om ändrade grunder för fördelningen. För vissa mindre hushållningssällskap, särskilt Gotlands läns, ha dessafördelningsgrunder kommit att verka synnerligen ofördelaktigt och orättvist. Vad som framför allt verkar ogynnsamt för Gotland är fördelningsgrunden »efter den övriga folkmängden». Hushållningssällskapen ha ej någon störreverk