Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


40 Nr 12. Lördagen den 24 februari. Anslag till svenska betes- och vallföreningen. (F orts.) ning av anslaget. Av dessa 6,700 kronor skulle ett belopp av 500 kronorutgå såsom ålderstillägg till en tjänsteman hos betes- och vallföreningen, en tjänsteman, som icke har full sysselsättning där utan jämväl är lärare vid Ultuna lantbruksinstitut och sålunda delvis har avlöning från Ultuna.Vidare skulle ett mindre belopp utgå såsom ålderstillägg åt en annanbefattningshavare. Ytterligare skulle 2,500 kronor anslås åt den förstnämndebefattningshavaren, så att han kunde bliva helt sysselsatt inom ifrågavarande förening. Detta innebär således en mindre organisationsförändring iföreningens verksamhet. Resten av beloppet skulle användas dels för att täcka befattningshavares resekostnader och dels för att utöka föreningensförsöksverksamhet i någon mindre mån. Det synes mig uppenbart, att dessa merutgifter inte äro ovillkorligennödvändiga. Ha de två befattningshavarna kunnat leva föregående år utan dessaålderstillägg, torde de kunna göra det nästa år också. Därtill kommer, att nu ligger på bordet ett vidlyftigt förslag, utarbetat av sakkunniga, till omorganisation och revidering av hela försöksverksamheten, både den lokala och den centrala, såväl den, som omhänderhas av centralanstalten förförsöksodling på jordbruksområdet, som den centrala ledningen av ett visst slags försöksodling, som skötes av betes- och vallföreningen. Det brukar vara en regel, som man inte gärna går ifrån, att när ett förslag på uppdrag av Kungl. Maj :t har utarbetats och så snart står inför avgörandet, man då inte vidtar sådana förändringar inom förvaltningen p_å vederbörande område, i det här fallet inom denna statsunderstödda förening, utan att man låter det förbliva vid det nuvarande tillståndet, tills saken blivit prövad i hela sitt sammanhang. Om det hade varit statsutskottet, som hade behandlat ensådan sak som denna, är jag övertygad om att det icke där hade kommit i fråga, att en sådan utökning blivit tillstyrkt. Men jordbruksutskottet år ett älskvärt känslotänkande utskott, svagt för sina speciella synpunkter, och har inte de strängare principer, som statsutskottet följer. På grund av de- anförda skälen ber jag, herr talman, att få yrka avslag på utskottets förslag och bifall till den av herr Johansson i Uppmälby med flera avgivna reservationen, som fogats vid denna punkt. Herr Gabrielsson: Jag tror, att alla, som sysslat med jordbruk, vetavilken ofantlig betydelse beteskulturen har, hur den har utvecklats och hur man kan spara på utgifter genom att, i stället för att importera ett dyrbartkraftfoder, få i ordning betesmarker, som ge ett betydligt bättre resultat, än om man skall köpa kraftfoder för att få upp samma mjölkavkastning. J ag tror också, att alla äro medvetna om att svenska betes- och vallföreningen i det hänseendet har utfört ett synnerligen värdefullt arbete, och jag kan även hänvisa till vad lantbruksstyrelsen i det fallet har anfört. Budgetåret 1932/ 1933 fick betes- och vallföreningen 87,000 kronor, men anslaget harsedermera sänkts. N_u anser åtminstone lantbruksstyrelsen, att det är alldeles nödvändigt, att föreningen får de där 6,700 kronorna för de ändamål, som den föregående talaren har omtalat. Dessutom anser jag beloppet varasynnerligen viktigt för att föreningen skall kunna fortsätta sin verksamhet uppe i Norrland. Det är dessa skäl, som gjort, att jordbruksutskottets majoritet ansett sig kunna förorda vad lantbruksstyrelsen har hemställt om, och jag yrkardärför bifall till utskottets förslag. Herr statsrådet Sköld: Det förslag till höjning av anslaget till svenska betes- och vallföreningen, som utskottet här kommit med, gäller ju ett litet