B Nr 13. Onsdagen den 28 februari. Ang. bibehållande av det s. k. riksdagsbeslutet. (Forts.) band med det enda stadgande, som avsåg ett sådant »besluts» uppgift. Det finns heller ingen anledning att i grundlagen insätta en ny bestämmelse om ett riksdagsbeslut oberoende av riksdagens avslutning. Menkonstitutionsutskottet tillät sig redan då säga, att det fanns inte den minsta anledning, varför man ej skulle kunna tänka på, om man så ville, att bibehålla riksdagsbeslutet oberoende av grundlagsbestämmelser. Nu föreligger en motion, som tagit sikte på dessa uttalanden vid debatten om grundlagsändringen. Och hade utskottet, som visserligen ej i dettasammanhang särskilt tänkt på herr Lindhagen, kommit att så göra, utan att i dag ha hört herr Lindhagen, hade utskottet säkerligen ansett sig hava än större fog än nu för att tillstyrka här föreliggande förslag. Ty det innebär etthänsynstagande till sådana ideella synpunkter, till vilkas talesman herrLindhagen brukar göra sig. Den ideella synpunkt, det här gäller, är den, att sedan gammalt riksdagsbeslutets undertecknande varit uttrycket för detsolidariska ansvar, som ligger på riksdagens ledamöter för fattade beslut. :Och en liten ideell erinran om detta kanske i vår splittringstid inte är alldeleslikgiltig. Vi skulle ju åtminstone kunna tänka oss att det kunde senteras av herr Lindhagen. Jag är också ganska säker på, att herr Lindhagen hadesenterat det, om inte utskottets utlåtande nr 4 hade kommit före nr 5 och nr 5 haft den avfattning som det har. . Såvitt jag förstår är den framställning, som motionären gjort, och somutskottet utan reservation biträtt, särdeles väl motiverad. Jag vill tillägga, att de erinringar,.som den ärade talaren gjordeangående den nya formen för riksdagsbeslutet, delvis äro ganska felaktiga. För det första har det aldrig i det gamla riksdagsbeslutet varit avsett att taga in de negativa besluten. Vid 1871 års urtima riksdag, som endast hade ett ärende att handlägga, nämligen ett nytt härordningsförslag från Kungl. Maj :t och som avslog detta, uppsattes aldrig något riksdagsbeslut. Det gäller iprincip blott positiva beslut. De positiva besluten äro av två huvudkategorier; den ena är den, som avser lagstiftning, beskattning och statsreglering, och det är riksdagens centrala och väsentliga uppgift. Den andra avser en hel del förvaltningsdetaljer, som t. ex. samtycke till försäljning av kronojord och annat. Det är sådant, som riksdagen gör i egenskap av ett större åmbetsverk, som handlägger en massa löpande detaljfrågor, vilka sakna större betydelse. Att belasta riksdagsbeslutet med dessa synes vara alldeles överflödigt. Och då härtill kommer, att den formulering paragrafvis av riksdagens olika beslut, som ingick i det gamla riksdagsbeslutet, upprättades uteslutande avkanslideputerades sekreterare och aldrig med säkerhet exakt kunde antagas återge. vad riksdagen beslutat, fanns det ingen anledning att bibehålla denna form. Att däremot nu få en sammanfattande översikt av vad riksdagen positivt gjort på lagstiftningens, beskattningens och statsregleringens område under löpande riksdag, med namnunderskrifter och betygande av de underskrivandes ansvar för detta, synes mig icke vara betydelselöst. J ag ber, herr talman, att fä yrka bifall till utskottets hemställan. Herr Lindhagen: Vi ha redan, vilket man inte hade förr i världen, en officiell liten bok, som redogör för allt vad som i en riksdag sig tilldragit. Och ännu värdefullare är vårt tryckta riksdagsregister, som upptarrubrikerna på. alla vid riksdagen framförda frågor med hänvisningar till, var man skall finna den sakliga behandlingen av desamma. Vidare ha vi tryckta kataloger över alla riksdagens medlemmar. Dä kan man ju göra sig en föreställning om, vilka personer som stå bakom de fattade besluten. Att dessutom skaffa en upplaga, som är ofullständig och oredig och intetsägande, och placera den
