O?sd?gen den 28 februari. Nr 13. 11 _ Om samverkan mellan de mindre staterna. (Forts.) han sade det särskilt om den svenska nationen. Han nämnde inte då, vari den skulle bestå. Det har jag däremot försökt i mina framställningar. Jag menar sålunda att >>vederbörlig» uppmärksamhet också bör vara en uppmärksamhet på sakens natur och ett gående till grunden av tingen. Nu är det så även här i landet, att tiden inte kommer att gå oss förbi, utan den kommer att riva oss med sig på det ena eller det andra sättet. Vi ha nu två »tredje riken>>, ett söder om oss och ett öster om oss, nämligen den tredje nationalen och den tredje internationalen, var och en med sinainställningar. De äro lika däri, att de upphävt alla de liberala friheterna och tills vidare undertryckt humanismen. Fastän den kommer igen en gång också i dessa riken. Då är frågan: skola vi sitta med armarna i kors och vänta på, att av dessa tredje stormaktriken det ena eller det andra krafsar till sig en i sänder av de mindre staterna kring Östersjön? Eller skola vi icke resolut fatta position och säga oss, att här må vi fram för att hoppa över dessa islossningar för att omedelbart komma fram till något, som i alla fall även dessa riken framdeles måste komma fram till. Jag har tillåtit mig, och det vill jag upprepa flera gånger så att det kan gå in i språkmedvetandet, att kalla detta »Det fjärde riket». Man måste bjuda över de andra, som man vill hoppa över, och ordets makt över tanken måste man också ta vara på. Men själva namnet är, som jag också tillåtit mig säga, en dagslända, men innehållet är lika gammalt som mänsklighetens rättsmedvetande. Detta är Nordens kallelse och Norden måste, för att den skall kunnaåstadkomma någonting, vidga sig också till ostbalternas områden. Det är ju den gamla svenska politikens verkligt reella frammarsch i alla tider att orientera sig mot öster och mindre mot väster, där vi andligen sett och därför till sist även materiellt ha mindre att beställa. Annars riskera vi att bli ettlydrike under något av de »tredje rikena». Sannolikast kan en sådan ofärd bli naturligtvis under nazisterna _ vilka ju kalla sig nationalsocialister, ty de vilja väl ju vara ett slags socialister, de också, och det betyder ju en triumf för den socialistiska idén, även när den grusas och underkuvas. De viljaockså skapa ett folk av alla men under ledning av ett parti i alla fall och med andra partiets krossande. l ett fjärde rike skulle det gå till på ett helt annat sätt. Här skulle det inte få finnas några avrättningsplatser, koncentrationsläger, tjekor ochdylikt. Utan med tillämpande av ett 3,000 år gammalt ord skulle styrelsesättet koncentreras i satsen: »att äga makt utan ädelmod och mildhet är något som jag aldrig kan fördraga att se.» Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen. Herr Belltetskiöldz Den ärade talaren påstod, att utskottets betänkande denna gång skärpts genom det lilla ordet >>särskilt», och det är alldeles riktigt. Men skärpningen riktar sig inte emot den fråga, som behandlas, utan den tar sig mot motionären. Man kan vara en mycket ivrig anhängare av vissa idéer och av en viss politik, men man kan genom sin iver skada- saken mer än gagna den genom att ständigt på nytt föra upp den till debatt på riksdagens dagordning. Jag tror, att konstitutionsutskottet är minst lika intresserat som motionären för ett samförstånd mellan Nordens folk inbördes och mellanNordens folk och de baltiska staterna och överhuvud taget de mindre staterna, men utskottet har den uppfattningen, att en sådan politik gagnas på _det_ bästa sättet, om den får föras fram i lugn och ro utan debatter om direktiv 1riksdagen, som alltid bli ensidiga, och får föras av Kungl. Maj :t.
