Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/324

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


12 Nr 13. Onsdagen den 28 februari. Om samverkan mellan de mindre staterna. (Forts.) Då utskottet i år liksom förut är övertygat om, att Kungl. Maj :t i dettaavseende gör vad som för riket är nyttigt och gagneligt och det inte finns någon anledning att antaga, att Kungl. Maj :t behöver något _ytterligare påpekande ifrån riksdagens sida, har utskottet gått ut ifrån den uppfattningen, att det är riktigast och lyckligast, att man inte år ut och år in upprepar samma sak, som genom upprepandet förlorar i värde. ' Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan, justdärför att utskottet vill själva saken. Herr Lindhagen: Den föregående talaren använde uttrycket år ut och år in, men det betyder i det här fallet endast ett år och det därpå följande. Och inte skall Reuterskiöld försöka göra gällande, att utskottet i lika hög grad har intresse för denna sak och vilja att göra någonting som alla de, vilka nu förmodligen >>år ut och år in» få kämpa för den mot utskottets otillräckliga vilja. Den har inte alls skadats genom att förnyade framställningar gjorts i dessa tider av bekymmer, utan tvärtom har det varit fara för att utskottets passivitet skulle kunna åstadkomma någonting sådant. Från andra håll, där man hyser intresse för denna fråga, har man också stött på och sagt: Glöm âör all del inte att hålla frågan vid liv på nytt även i den svenskariksagen. Men här stå vi inför den gamla svenska neutralitetspolitiken, som förts av de äldre generationerna, men som nu måste brytas. Jag kan ju tala om, eftersom herr Trygger är närvarande, att jag härom dagen var inbjuden av organisationen »Konservativ ungdom» för att hålla ett föredrag just om en baltisk entente, och saken rönte där mycket bifall liksom även mina därtill ínknutna synpunkter i övrigt. Många andra yttringar av samma slag haföreommit. Jag förvånar mig i alla fall över att konstitutionsutskottet alltid ärenhälligt isådana frågor. Varför skola socialdemokraterna utan någonnyansering sluta upp till de övriga partierna, ehuru de förra ju äro bänkade här för att vara också internationella? Nu står ju den stora kampen mellan den tredje internationalen och den tredje nationalen. Skall det vara eninternationell framryckning eller skall det vara en nationell eller, såsom jag menar, bägge delarna naturligtvis? Då kunde man ha väntat sig någon variation ifrån socialdemokraterna. Jag har orätt och förstår inte situationen, säger herr Reuterskiöld, men jag förstår - att herr Reuterskiöld förstår den ännu mindre och, såsom detförefaller mig, kanske icke alls. Herr Bergman: För att intet missförstånd skall behöva uppstå i denna fråga, ber jag att få tillägga ett par ord. lnom utskottet hade av mig framställts yrkande om en ingress, som skulle föregå det stycke i utlåtandet, som börjar med »Under hänvisning tillkonstitutionsutskottets uttalanden» o. s. v. Denna ingress lydde på följande sätt: »Önskan om samförstånd och samverkan mellan de mindre staterna, ochsärskilt mellan de nordiska, är säkerligen allmän inom svenska folket. Hur en sådan samverkan i praktiken skall utföras, måste emellertid bero påövervägande i de särskilda fall, där viss samverkan kan främja de respektivefolkens ömsesidiga intressen.» Att icke detta tillägg blev framfört i enreservation berodde emellertid på den omständigheten, att det icke rådde någon som helst skiljaktighet inom utskottet i sak. Alla voro eniga, även om den tankegång, som detta tillägg innebar, men man tyckte inom majoriteten, att det var onödigt att taga med det, när man uttryckligen sagt, att man hänvisar