Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/325

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 28 februari. Nr 13. 13 _ Om samverkan mellan de mindre staterna. (Forts.) till vad utskottet yttrat vid föregående riksdag, då dessa synpunkterutförhgare_f1'amhall1ts. Jag anser emellertid, att det kan vara nyttigt, att det säg_e_s 1 debatten, hur det förhåller sig med denna sak, för att icke utlåtandet möjligen skulle kunna missförstås på andra sidan Östersjön och uppfattas som ett avstyrkande utan vidare. Det är ju inte så säkert, att alla komma ihåg vad som sagts i fjol. Jag ber således att få konstatera, att det rådde allmän överensstämmelse om önskvärdheten av samverkan och samförstånd, och likaså däri att en sådan samverkan bör bero på de föreliggande omständigheterna i varje särskilt fall. Härvidlag förefinnes nog en viss saklig skillnad mellan utskottets och herr Lindhagens ståndpunkter, ty herr Lindhagen tycks anse, att det ligger något särskilt värde i att man uttalar sig för en generell överenskommelse omsamgående och samverkan. Vad som är viktigt är väl, att samverkan kommer till stånd, när frågor föreligga, beträffande vilka det är av ömsesidigt intresse och värde för folken, att ett samgående och en samverkan äga rum. Det kan ju finnas frågor, i vilka det icke råder ett sådant ömsesidigt intresse, utan om vilka de ifrågavarande folken kunna ha motsatta uppfattningar, och vad tjänar det då till att man har en generell överenskommelse? Det viktiga för båda parterna är naturligtvis, att man uppnår samförstånd och samverkan just i sådana fall, där det har ömsesidigt värde, och i det avseendet anser man, såsom här står, att Kungl. Maj zt, som det närmast tillkommer att taga initiativ i utrikespolitiska spörsmål, har de bästa förutsättningarna att bedöma situationen. Vi ha ju ingen anledning att klaga i det avseendet. Vi ha sett, att den nuvarande regeringen liksom även föregående regeringar visat mycket intresse för samförståndct i Norden. Det äricke länge sedan en utrikesminister från ett av de baltiska länderna gjorde ett vänskapligt besök hos oss, vilket upptogs med den största sympati här i landet, liksom förhållandet är på den andra sidan, när motsvarande besök göras där. Likaså kan erinras om att just i dag utrikesministern från ett annat av de länder, som här komma i fråga, avlägger ett liknande, vänskapligt besök i Sverige, säkerligen hälsat med tillfredsställelse av svenska folket,liksom det är känt, att man förbereder ett motsvarande besök längre fram på våren från svensk sida. Och 'för några år sedan gjorde, som bekant, självastatscheferna ömsesidiga besök. Allt detta och mycket annat vittnar om det bästa samförstånd. Det finns knappast någon anledning att vidtaga några särskilda åtgärder för närvarande i en sak, som är så väl i gång. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Herr Lindhagen: Jag undrar, hur väl saken skulle varit i gång, om inte ostbalterna och även intresserade i andra länder beretts tillfälle att göra sin stämma hörd. Det vet man ingenting om, herr Bergman. Emellertid gläder det mig, att det funnits ansatser till en variation inom utskottet. Jag vill också säga gentemot den proklamationen, att det främsttillkommer regeringen att taga initiativ i utrikespolitiska frågor, att det lika mycket tillkommer riksdagen. Egentligen är det landsförräderi avkonstitutionsutskottet, ett brott mot grundlagen, som härmed begåtts. Det står ingenstans i grundlagen, herr Bergman, att riksdagen ej kan begripa den här saken. Det är egendomligt, att utskottet kommer med sådana påståenden, och detstämmer, synes mig, illa överens med det rigorösa vakande över grundlagarna, som utskottet är satt att utöva. - l anledning' av den siste ärade talarens yttrande ber jag, herr talman, att få ändra mitt yrkande på det sättet, att jag på de av utskottet anförda skälen yrkar bifall till motionen.