Lördagen den 3 mars. -Nr 14. 3 Ang. förtroendeämbetsmäns valbarhet till riksdagen. (Forts.) grundlag, att innehav av vissa slag av de förtroendeämbeten, varom i § 35 regeringsformen stadgades, samt innehav av därmed likvärdigt ämbete icke skulle vara förenligt med uppdrag som riksdagsman. Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på åberopade grunderhemStällt, 1) att motionen li: 155 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda; och « 2) att motionen li: 149 måtte anses besvarad genom vad utskottet under 1) hemställt. Reservation hade avgivits av herr Reuterskiöld, som, med instämmande av herrar Källman, Vougt, Petersson i Broaryd och Nilsson i Göteborg, påanförda skäl hemställt, 1) att riksdagen ville, med bifall i huvudsak till motionen 155 i andrakammaren, besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om verkställande avutredning och framläggande av förslag vartill denna utredning kunde föranleda, av frågan om sådan ändring av grundlagens bestämmelser omförtroendeämbetsmän, att innehavet av vissa sådana eller därmed likställda ämbeten icke skulle vara i större eller mindre utsträckning förenligt medriksdagsmannauppdrag; 2) att motionen i andra kammaren nr 149 härigenom måtte anses besvarad. Herr Reuterskiöldz Herr talman, mina herrar! Den motion, somhuvudsakligen är föremål för utskottets yttrande, är en motion, som väckts i andra kammaren och åsyftar att åstadkomma en utredning rörande oförenligheten av förtroendeämbetsmannaställning med riksdagsmannauppdrag, dock ickebeträffande alla förtroendeämbetsmän, utan en utredning av frågan, om och vilka förtroendeämbetsmän borde vara uteslutna från valbarhet till riksdagen.Utskottet har i år som förra året avstyrkt motionen, och utskottet har blivit så förtjust i sin egen motivering från förra året, ehuru den saknar varje spår av tillämplighet på föreliggande fråga, att utskottet upprepat sammamotivering och därutöver ingenting annat sagt. Utskottet har som motiv för sitt avslag hänvisat till utländskaförhållanden, men dessa utländska förhållanden äro icke alls jämförliga med våra. För det första finnes icke begreppet förtroendeämbetsmän såsom ett teknisktsärskilt utbildat begrepp annorstädes än i Sverige och Finland. Det är alldeles naturligt, att när man på det viset har en särskild kategori av ämbetsmän med specifikt svensk karaktär, kan man icke åberopa vad som i utlandet gäller ämbetsmän i allmänhet av en helt annan karaktär. l utlandet äro de flesta ämbetsmän avsättliga, och det kan vara grunden till förhållandet i utlandet. l Sverige är principen, att ämbetsmännen äro oavsättliga, och denomständigheten att vissa äro förtroendeämbetsmän innebär icke i och för sig, att de äro avsättliga, utan detta följer med förtroendeämbetsmännens ställning, men förtroendeämbetsmännens ställning karakteriseras icke av att de äroavsättliga, När nu utskottet resonerar om avsättligheten som grund, är det icke på något vis tillämpligt på föreliggande fråga. Ehuru utskottet sålunda efter min mening icke anfört några skäl, som äro hållbara eller ens tillämpliga på det föreliggande fallet, skall jag ändå be att med några ord få ge en motivering till den reservation, som jag jämte några andra av utskottets ledamöter har avgivit. Denna reservation går ut påhuvudsakligt bifall till den avsedda motionen i andra kammaren, men genommotiveringen har det uttalats, att man väl kan ifrågasätta, huruvida icke med
