Lördagen den 3 mars. Nr 14. 7 _ Ang. förtroeadeämbetsmäns valbarhet till riksdagen. (Forts.) tlllfredsställda, och jag inte kan se, att de bli detta, för den händelse deförenas hos en och samma person. Jag kan inte finna, varför man inte skulle kunna lösa den här konflikten på samma sätt som man löst andra dylika - genom vikaner. Här sitter 1 denna kammare en hel del andra ämbetsmän,vilkas platser upprätthållas genom vikarier. lnte kan det vara en omöjlighet att överflytta detta system även på de högre statsämbetsmännen. Om enlandshövding blir statsråd, skötes ju hans syssla genom vikarie. Varför skall den inte lika så väl kunna skötas genom en vikarie, därest han blir riksdagsman? Ja, jag frågar verkligen, om det finns något hinder för ett sådantarrangemang? Om det däremot är på det viset, att en högtstående statstjänsteman sköter sin statstjänst oklanderligt men kanhända slarvar litet med riksdagen, då blir väl detta hans valmäns sak. Hans valkrets får väl sätta sig ned och fundera, huruvida den i alla fall finner sig betjänt med att ha den mannen på en bänk här i riksdagen. Ja, herr talman, så ser jag saken. Jag menar således, att man inte pånågot sätt har benat upp denna fråga. Detta är ju en enkel framställning isaken, som naturligtvis skulle kunna bli mycket bättre, för den händelse man satte sig ned och tänkte så djupt, som konstitutionsutskottet bör kunna göra. Således, jag kan inte vara med om varken utskottsutlåtandet ellerreservationen. Jag kan inte heller vara med om motionerna. Jag vet inte vad jag idenna situation skall kunna göra annat än att så småningom tiga stilla. Jagförmodar, att jag kommer att förena mig med avslagsyrkandet, men jag vill ha sagt vad jag sagt för att markera, att jag är inte nöjd med ett avslagsyrkande, och att jag heller inte är nöjd med något av de positiva förslag, som kommit fram. Jag vill, att saken skall tagas under allvarligt övervägande än en gång. Det kan väl bli redan nästa år, och jag rekommenderar min tankegång åteventuella motionärer. Herr Källman: Herr talman! Det är icke alldeles så som herr förste vice talmannen nämnde, att läget i konstitutionsutskottet är lika i år som förlidet år. Det förhåller sig nämligen så. - om jag ej missminner mig _ attreservanternas antal ökats från tre förra året till fem. Det visar, att det rör sig på detta område. Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på, att innebörden av herr förste vice talmannens inlägg torde vara, att det nuvarande systemet bör ersättas med ett annat, som tillåter, att vikarier inträda i ämbetet för de förtroendeämbetsmän, som tillhöra riksdagen och under den tid de fylla sin uppgift som riksdagsmän. Jag undrar emellertid, om icke redan motionen besvarat den frågan ganska positivt. Man säger nämligen där: »Debestämmelser, som meddelats rörande generaldirektörers och med dem jämställda verkschefers anställning, äro visserligen olika för olika fall, men utgå alla från den förutsättningen, att ämbetsverket helt kräver en arbetsduglig chefs fulla arbetskraft. Dessa chefer utnämnas ofta utanför respektive verk.Detta visar att för dessa poster fordras kvalifikationer, som ej alltid ärotillfinnandes bland chefens närmaste underordnade, vilket i sin tur gör, att omchefen blir tjänstledig för riksdagstiden, man ofta ej inom verket kan finna en vikarie, som fullt kan ersätta honom.» Vad som här gäller omgeneraldirektörerna är även tillämpligt på landshövdingarna med hänsyn till den för dem gällande instruktionen, och då mena motionärerna, att man har svårt att föreställa sig, hur förtroendeämbetsmän av detta slag kunna vara bortaomkring fem månader från sitt ämbete. En förtroendeämbetsman yttrade förlidet år i en debatt om denna fråga här i kammaren, att något måste bli lidande på det oförenliga i att man samtidigt är riksdagsman och t. ex. chef för ett centralt ämbetsverk, men hanförklara
