Onsdagen den 17 januari f. m. Nr 3, 3 Statsverk ' ' ' större än behövligt varit och därmed också de summscii'fos(i>(h91ziii)z'åi¿sétnutliå[lltålå:.)till kontantunderstöd. Statsverkspropositionens siffror liksom de av hans excellens statsministern och av finansministern framförda motiveringarna utgöra en bekräftelse på att den uppfattning av det statliga, ekonomiska maskineriets verkningssätt: som vid upprepade tillfällen, nu senast i finansministerns intressantaradioföredrag uttalats, ligger till grund för regeringens anslagsäskanden iarbetslöshetsfrågorna. Denna uppfattning är sammansatt av flera olika faktorer, men en tankelinje i densamma skulle kunna uttryckas med orden: ju merstaten giver ut för att förbättra sina medborgares inkomster, dess mera fårstaten in på skattevägen för att bestrida utgifterna. Denna statsekonomiska teori har ju den stora förtjänsten att varasynnerligen enkel och lättfattlig, kanske allt för lättfattlig för menige man, Det har blivit sagt, att denna ekonomiska teori i tillämpningen erbjuder vissalikheter med försöket att lyfta sig själv i håret. För egen del skulle jag vilja anväíirlida bilden av ett ekonomiskt perpetuum mobile, det vill sägaevighetsmas n. De lärde påstå, att problemet perpetuum mobile är olösligt, och erfarenheten visar, att alla de, som trott sig ha funnit lösningen, till slut måst medgiva, att någon liten -skruv fattats i maskinen. J ag tillåter mig undra, om icke någon liten skruv saknas i det ekonomiska maskineri, som finansministern tror sig ha uppfunnit! Att döma av vissa uttalanden av finansministern är han inte själv numera så bergfast övertygad om riktigheten av teorien, utan att han närmastbetraktar den som en arbetshypotes. Men han förklarar, att det icke föreligger skäl att följa regeln: i tvivelaktiga fall skall man icke handla. Nu måste naturligtvis medgivas, att finansministern har rätt däruti, att läget ofta är sådant, att man måste handla även i tvivelaktiga fall. Men är fallet tvivelaktigt, så måste man handla med yttersta försiktighet _synnerligen då det som i detta fall gäller ett lands ekonomiska framtid. Vid tiden för diskussionen om kristidsuppgörelsen vid förra riksdagen fälldesvisserligen från något håll i förhastande det ordet, att det vore bättre att handla dumt än att icke handla alls. Men det är att hoppas, att regeringen icke vill följa en dylik maxim. l detta sammanhang torde det också böra erinras, att ingen påyrkat att statsmakterna icke skulle åstadkomma någon handling i krisfrågorna. 'Även inom den meningsriktning jag företräder vilja vi handling. Men vi vilja handling med omtanke för framtiden och med försiktighet, så att landet icke en vacker dag står med tömda tillgångar och utan möjligheter att bringa hjälp, där hjälp nödvändigt behöves. När man får i handen en statsverksproposition, vars utgiftssumma från föregående år växt med när det gäller verkliga utgifter - 37 miljonerkronor, och detta i tider, då statsinkomsterna äro i sjunkande ochskatteunderlaget minskas, i tider då man har all anledning befara, att krisen skall bli långvarig, då det föreslås att täcka en stor del även av de löpande utgifterna med lån, då det föreslås, att de direkta skatterna skola ökas med ett tjugutal miljoner, då det ställes i utsikt införande av en dyrbararbetslöshetsförsäkring, kort sagt i tider, då de ekonomiska förhållandena äro vanskligare ännågonsin och fullkomligt oberäkneliga, då kan man knappast med bästa vilja i världen anse, att regeringens finansplan vittnar om den försiktighet och den omtanke för framtiden, situationen kräver. Vissa besparingar ha väl gjorts, men av allt för obetydlig omfattning. Nog får man säga sig, att i en budget som slutar på över 1,000 miljoner kronor,
