Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/368

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


8 NI' 15. Onsdagen den 7 mars Ang. nedsättning av räntan å egnahemslån. (Forts.) och se, vad de åtgärder, som man vidtar för vederbörande grupp, i det ena eller andra hänseendet innebära. Nu har det här flera gånger, när man övervägt åtgärder både för sociala ändamål och andra, framhållits, att det av budgetära skäl är synnerligen svårt att gå så långt som man mången gång skulle vilja. Detta skäl är naturligtvis giltigt även när det gäller en sådan sak som denna, särskilt när man här binder sig vid att medge en räntelättnad med åtföljandeutgifter för staten, som skall bli bestående för en lång följd av år framåt. Att bevilja tillfälligt räntefria lån för att avhjälpa de sociala olägenheterna av arbetslösheten kan vara motiverat även av den anledningen, att det just nu är särskilt låga räntor. Men det blir en annan sak, när det gäller en sådan omfattande utlåning på lång tid, som det här är fråga om. Man bör inte heller förbise, att en sådan åtgärd som den nu föreslagna i och för sig kan medföra en obehörig lockelse till jordbruket, därigenom att egnahemsköparen överdriver fördelen av låg ränta för egnahemslånet ochunderskattar svårigheterna i allmänhet. Man får akta sig för att få fram en alldeles för okritisk inställning, när det gäller bildande av egnahem. Man gör sig nog knappast skyldig till någon överdrift, om man förmenar, att de billiga egnahemslåneräntorna också i många fall medfört högre inköpspris för egnahemsjordbruk, enär den lägre räntetungan ansetts uppväga ett högreinköpspris. i För min del håller jag före att det är av större vik_t att bereda godautkomstmöjligheter för egnahemsjordbrukarna i form av skäliga produktpris ocharbetsmöjligheter, en rimlig skattetunga o. dyl., än att genomföra den här avreservanterna förordade ytterligare räntesänkningen. Såväl föregnahemslåntagare som övriga jordbrukare är det synnerligen viktigt, att en sådanpolitik föres, att lägsta möjliga ränteläge hålles, men att med statsmedelbetala en del av räntan för jordskulden för en viss grupp torde icke vara rimligt och i längden ogörligt. Bättre och effektivare sätt för hjälp till en idogjordbruksbefolkning måste- åstadkommas. Gives jordbruket möjlighet att fåordentligt betalt för sina produkter, kan det också betala sina räntor. lílå dessa skäl, herr talman, ber jag att få yrka bifall' till utskottetshemstä an. Herr Källman: Då jag begärde ordet i en fråga, vid vars förberedandebehandling jag inte på något sätt varit med, var det därför att jag ville ge ett litet kort vittnesbörd. J ag hade nämligen i uppdrag år 1933 attefterbesiktiga ett stort antal egnahemslägenheter i Stockholms län, och jag hadedärunder tillfälle att samtala med åtskilliga innehavare både avjordbruksegnahem och bostadslägenheter. De, som innehade jordbrukslägenheter och tagit jordbrukslån, klagade i allmänhet över de svårigheter de hade att draga sig fram nu för tiden. Dessa berodde emellertid på, såsom redan här harframhållits, att det var så ont om biförtjänster; emellanåt var det för en stor del omöjligt att skaffa sig några sådana. lngen klagade likväl över den ränta på lånen, som de hade att erlägga, på annat sätt än att de ibland av angivna orsaker saknade medel därtill. Detta var emellertid inte någon följd av att räntan var för hög, utan det berodde på att de i övrigt saknadetillgangar. Jag har den uppfattningen, att när det gäller att bestämma om denna sak för en lång framtid, såsom jordbruksministern redan har framhållit, måste de anses betänkligt att på detta område skapa något som man kunde kalla för >>Ebberöds bank». Omsorgen om statens finanser betraktas ju som en viktig och allvarlig uppgift för närvarande. Det kan icke sägas varafören