10 Nr 15. Onsdagen den 7 mars. Ang. nedsättning av räntan å egnahemslåøa _(Forts.) ur både principiell och praktisk synpunkt viktiga fråga ge min röst åtreservationen. Herr Johansson, Johan Bernhard: Det är inte så värst stor skillnad mellan utskottsmajoritetens och reservanternas ståndpunkt, men skillnaden är dock av det slaget, att jag finner de skäl, som anförts från utskottets sida, vara de mest bärande. Man får inte se denna fråga alltför ensidigt. Vad som är det viktigaste, när det gäller en nybildning av jordbruk, är, att sådanabetingelser skapas, att jordbruksdriften blir lönande, och att de, som träda till ett nybildat jordbruk, verkligen kunna reda sig därpå. Det är självakärnpunkten i hela jordbruksproblemet, att jordbruket göres tillräckligtbärkraftigt, att man får tillräckligt goda priser på produkterna, så att innehavaren kan vinna sin utkomst på sitt jordbruk och även fullgöra sina räntebetalningar och amorteringar. Man vill kanske, när det gäller att göra propaganda för återgången till jorden, omge egnahemsbildningen med en viss romantik. Man försöker att framställa saken så, att man rent av lockar folk att bildasmåbruk, utan att de verkliga betingelserna därför förefinnas. Man får dock inte bortse ifrån, att man i tider som de nuvarande inte kan, såsom utskottet också anfört, lägga det nuvarande ränteläget till grund vid bestämmandet av cgnahemslåneräntan, utan man får försöka anpassa räntesatsen så, att den kan gälla för en längre tid framåt. Skulle en ytterligare räntesänkning ske, måste, synes det mig, den subvention eller utgift, som därav åsamkas staten, räknas in i skattebudgeten och direkt täckas genom anslag, och detta kan ju medföra vissa svårigheter med hänsyn till den hårt pressade skattebudget, som vi för närvarande måste räkna med. Jag är varmt intresserad av att det beredes den största möjliga lättnad för våra egnahemslåntagare, det må nu gälla dem, som ha jordbruk _ det var dem jag syftade på, när jag först yttrade mig -- lika väl sombostadsegnahemslåntagarna, vilka, ju också här komma i fråga. Men jag har intekunnat underlåta att säga, att man inte endast får inskränka sig tillräntelättnader, ackordslån eller stödlån, utan att det också måste skapas betingelser för att driften skall bli lönande, såsom jag nyss anfört, och, när det gäller bostadslåntagare, möjligheter till arbetsförtjänst. Jag tror, att utskottetsförslag, som sammanfaller med Kungl. Maj zts, är försiktigt och väl avvägt med hänsyn till den finansiella situationen. Det går även egnahemslåntagarna tillmötes, och jag hemställer om bifall till utskottets förslag. Herr Tjällgren: Herr talman! Jag vill endast säga ett par ord ytterligare. Herr statsrådet nämnde, att därest kammaren följde reservanternas förslag, skulle man inte vidtaga en tillfällig åtgärd, utan räntesänkningen skullekomina att gälla en lång tid framåt, och det är naturligtvis riktigt. Jag troremellertid inte, att egnahemslåntagarnas nuvarande svåra läge heller beror på några tillfälliga omständigheter. Såvitt jag kan förstå, kommer det att bli ganska svårt för dem under en lång tid framåt. Om jag nu ser särskilt påförhållandena i Norrland, och framför allt kanske i det län, där jag hör hemma, tror jag inte, att jag överdriver, om jag säger, att det inte finns någon endaegnahemslåntagare, som kan reda sig - om jag får begagna det uttrycket _ enbart på sitt jordbruk. De äro i allmänhet beroende av extrainkomster, och dessa ha hittills till huvudsaklig del bestått av skogs- och industriarbete. Vi veta alla, att tillgången på båda dessa slag av arbete numera är begränsad i avsevärd grad, och jag är av den uppfattningen, att det nog kommer att dröja ganska länge, innan dessa båda slags arbeten få den omfattning, som de haft den närmaste tiden förut. Hur kommer det då att gå föregnahems
