Onsdagen den 7 mars. NI' 15. 11 Ang. nedsättning av räntan å egnahemslån. (Forts.) låntagarna, när de befinna sig i den dåliga ekonomiska ställning, som faktiskt föreligger? Jo, hushållningssällskapen, vilka äro förmedlare avegnahemslånen, få naturligtvis lov att företaga exekutiva försäljningar av jordbruken, och egnahemslåntagarna bli tvungna att gå ifrån sina hem. Nu är det ju gott och väl, att man inte skall, såsom herr Källman sade, låta känslorna göra sig gällande alltför mycket, utan att man skall behålla det kalla lugnet. Men jag undrar ändå, herr Källman, om det inte i detta fall bör kunna vara motiverat, att man låter även känslorna vara avgörande en smula. Hur komma förhållandena att gestalta sig, sedan egnahemslåntagarna fått gå ifrån sina gårdar? Jag tar för givet, att det då inte blir möjligt för staten - eller kanske framför allt för kommunerna _ att komma ifrånutgifter för att dessa människor inte skola råka i den allra största nöd. Jag tror därför, att det är lämpligare, att man går på den av reservanternaföreslagna vägen att sänka räntan till 3.6 procent. Nu säger visserligen herr Gustafson i Domö, att denna sänkning inte betyder någonting. Han hade räknat ut, att det endast medför en minskning av räntan med 32 kronor på ett åttatusen kronors lån. Det är ju alldeles riktigt, men det är i alla fall en hjälp, även om den år liten. Jag tror, såsom jag nämnde i mitt förraanförande, att den kommer att verka uppiggande på egnahemslåntagarna och sporra dem att göra ytterligare ett försök att klara upp sin ekonomi. a Så sade herr Johansson i Fredrikslund, att man inte skall gå fram på den vägen, att man vidtar en räntesänkning, när det gäller att hjälpajordbrukarna, utan man skall försöka framskapa sådana betingelser, att jordbruket kan bli bärigt och jordbrukarna alltså kunna reda sig på sina jordbruk. Jag vill instämma i det yttrandet, men erfarenheten har visat, att man inteframskapar sådana betingelser i en enda handvändning. Man kan nog i detta fall ha anledning att erinra om det gamla ordspråket, att medan gräset gror, dör kon. Jag menar, att det är nödvändigt, att man vidtager snara åtgärder, för att inte en stor grupp av människor hastigt skall nödgas gå ifrån hus och hem. Jag vidhåller mitt yrkande, herr talman. l detta anförande instämde herr Asplund. _ Herr Lindblad: Herr talman! Jag har endast begärt ordet för att säga, att därest kammaren skulle stanna för reservanternas förslag, komme detta att medföra svårigheterför statsutskottet, som också har på sitt bord liknande framställningar om räntesänkningar. Då vi från riksgäldskontoret fåttmeddelande om att medelräntan på statens lån är 4.45 procent, är det alldelesuppenbart, att man inte kan i något fall gå väsentligt under denna medelränta. Vi ha uppskjutit dessa ärendens behandling, tills riksdagen fattat beslut i ärenden av liknande slag, som hänvisats till jordbruksutskottet. Men därest man här stannar för reservanternas förslag, kommer det som sagt att bereda oss ganska stora svårigheter i statsutskottet. Herr Wohlin: Herr talman! Endast några ord. Jag erinrar om att räntan pa egnahemslånen på sin tid under en följd av år varit 3.6 procent, då det allmänna ränteläget ingalunda var så gynnsamt, som det för närvarande är. Herr Källmans anförande tycktes mig visa, att han icke alls förstod den här saken. Herr Gustafson i Domö förklarade, att man alldeles ofantligt överdrev denna frågas betydelse och att den föreslagna räntesänkningen endast skullemedföra en minskning av ränteutgifterna på 32 kronor för en innehavare av eget hem av en viss storlek. Men sedan han alltså förklarat, att frågan icke hade någon nämnvärd betydelse, sade han i fortsättningen av sitt anförande, att
