Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/373

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den T mars. . Nr 15, 13 _ Ang. nedsättning av räntan å egnahemslån. (Forts.) _]on kronor extra. under en lång följd av år framåt. Känslan å andra sidansäger, att vi skola skydda egnahemmarna och stödja dem på det allra bästa och kraftigaste sätt vi någonsin kunna och följaktligen även sänka räntan till 3.6 procent. - l denna tvist måste vi emellertid komma ihåg, att egnahemsbildarna få hjälp och stöd på mer än ett sätt. De komma till exempel i åtnjutande av lån utan bade_ ränta och återbetalningsskyldighet, om de nämligen fullgöra visst arbete på sin ägande gård. Och skulle det bli alltför svårt för dem att betala sina räntor, kommer Kungl. Maj :t med förslag om att låta dem uppskjuta allräntebetalning ett år eller två, till dess att det hårda tidsläget gått över. Jag tillhör som bekant majoriteten i utskottet och vill erinra, att densakkunniga myndigheten på detta område, egnahemsstyrelsen, har ägnat denna fråga en grundlig utredning. Denna utredning har resulterat i det förslag som Kungl. Maj :t framlagt inför riksdagen och som också utskottet tillstyrkt efter en mycket lång och ingående debatt, som erbjöd många synpunkter.Unfler sådana omständigheter finner jag det vara ett allt för stort lättsinne att biträda reservanternas förslag. Och för övrigt, mina herrar, ni som förkänslospråket här, varför skola vi då stanna vid 3.6 procent? Det har ju väcktsmotioner om att sänka räntan till 2.5 procent. Varför går ni inte så långt? Det skulle ju hjälpa egnahemslåntagarna mycket bättre! Herr talman! Jag kommer att rösta för bifall till utskottets förslag. Herr Gustafson, Fritiof: Herr talman! Det är en annan sak. som kanske också bör framhållas i denna debatt. Reservanterna föreslå, att man skall sänka räntan för bostadslån till 4 %. Detta innebär att man kommer att lämna statssubvention - medmellanskillnaden för nämnda 4 % och medelräntefoten för statens upplåning _ tilluppförande av bostadshus, som åtminstone i vissa fall användas för uthyrning. Finns det verkligen giltig anledning att i så hög grad nedsätta räntan för dessalägenhetsinnehavare, som ändock på grund av de senare årens utveckling påbostadsmarknaden kommit i ett ganska gott läge, åtminstone i de fall då deuppfört sina bostadslägenheter i närheten av samhällena? Det är inte en såobetydlig del av egnahemslånefondens medel, som går till bostadsändamål. Jag kan inte komma ifrån att man, som förut framhållits, söker göra den här frågan ofantligt mycket större, än vad den i verkligheten är. Vi äro nog alla överens om att göra vad som är skäligt och möjligt föregnahemslåntagarna, och frågan är endast, hur vi på bästa sätt skola lämna dem denna hjälp. Reservanternas förslag innebär, att man tillför den enskildeegnahemslåntagaren en mycket liten fördel, som dock för staten kan få en mycket stor ochprejudicerande betydelse. Det ligger mycket i vad herr Nilsson i Kabbarp nyss sade. Deteffektivaste sättet att hjälpa dessa egnahemslåntagare vore att låta dem som ärosärskilt svårt utsatta slippa betala sina räntor ett år eller två, när de nu äro i ett svårt läge. De skulle vara mycket mer betjänta därav än av att få denna lilla räntelättnad, som ju staten av en hel del _ både principiella och andra - skäl har mycket svårt att medgiva. Jag kan icke rösta för reservanternas förslag endast därför att det icke skall kunna sägas, att vi gått emot egnahemslåntagarnas intressen. Den rättahjälpen till egnahemsbrukarna lämnas nog inte på den väg, som ifrågasatts av reservanterna. Herr Andersson, Alfred: Herr talman! Herr Gustafson_sade i sitt sista anförande. att man inte skulle hemfalla åt något slags romantik. Jag kan inte