Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/386

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


4 Nr 16. Lördagen den 10 mars. Om obligatoriskt fullmäktígesystem i alla kommuner. (Forts.) Med hänvisning till vad jag här tidigare nämnt vill jag påstå, att detföreligger ett praktiskt behov av en ändring i kommunallagen i vad gäller denna fråga. Herr Löfgren har här i kammaren väckt motion om att manobligatoriskt skulle införa kommunalfullmäktigeinstitutionen i alla kommuner. Då utskottsutlåtandet jämväl berör denna motion, vill jag för min del förklara, att jag inte är av den åsikten, att man obligatoriskt bör införakommunalfullmäktigeinstitutionen i alla kommuner. Jag håller nämligen före, att om enkommun ej anser det med sin fördel förenligt att införa denna institution, så skall man inte tvinga den därtill. Vid utskottets utlåtande har av herr Reuterskiöld fogats en reservation,enligt vilken det i utskottets motivering borde hetat: »Det kan därför med fog ifrågasättas om ej en utredning borde verkställas rörande införande avbestämmelser därom, att, sedan representativt system en gång införts, därvid skall förbliva till dess, efter underställning av beslut om omläggning,underställningsmyndigheten finner skäl godkänna dylikt beslut.>> För mig är inte systemet eller sättet huvudsaken. För mig är huvudsaken att man skapar garanti för att det inte vid kommunalstämma inträffar sådana överrumplingar, som jag här tidigare nämnt. Jag kan därför gärna ansluta mig till herrReuterskiölds förslag och ber alltså att få yrka bifall till denna reservation. Herr Sandegård: Herr talman! Min reservation hänför sig till det imotionen li: 386 gjorda yrkandet, »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag rörande utsträckning till allakommuner, såväl lands- som stadskommuner som de kyrkliga församlingarna, av skyldigheten att till fullmäktige uppdraga resp. kommuners beslutanderätt i den omfattning, som gäller beträffande större kommuner». Den 1 januari i år var antalet kommuner med över 800-900 invånare 104, med 900 och upp till 1,000 invånare 95, med 1,000--1,100 invånare 112, med 1,100-1,200 invånare 103, med 1,200_1,300 invånare 90, med 1,300-1,400 invånare 75 och med 1,400_1,500 invånare 67. Sammanlagda folkmängden i dessa kommuner uppgår till cirka 700,000. Om man överhuvud anser det representativa systemet lämpligt och nödvändigt för våra kommuner, har jag för min del svårt att inse, varför det inte skulle vara lika lämpligt ochnödvändigt för små som för stora kommuner. Herr Reuterskiöld konstaterar i sin reservation, att sedan detta representativa system införts, en återgång till stämmosystemet, där så kunnat ske, »endast sällan ägt rum, och att, då sådan ifrågasätts eller genomförts, därigenom onödig ovisshet och brist på stabilitet uppstått». Detta måste således enligt herr Reuterskiöld gälla även de mindre kommunerna. Utskottet yttrar, att de med stämmosystemet förenade riskerna och olägenheterna äro mindre framträdande i de små kommunerna. Ja, det kan sägas, men även om påståendets riktighet i någon mån skulle kunnabevisas, vilket inte skett, är ju därmed inte bevisat, att inte det representativa systemet medför ännu mindre svårigheter, risker och olägenheter. Då utskottet pekar på de »betydande organisatoriska förändringar>>, som skulle bli en följd, därest fullmäktigesystemet bleve obligatoriskt även i de små kommunerna, får jag för min del säga, att jag inte kan finna dem så betydande, att det bör verka avskräckande. Vad åter de kyrkliga kommunerna beträffar, kan jag medge, att i de fall, där skolärendena överflyttas till den borgerliga kommunen, vilket ju sker, när invånarantalet uppgår till minst 5,000, möjligen ärendenas antal, men absolut inte ärendenas beskaffenhet kunde motivera en mindreapparat. l det fallet förhåller det sig nog tvärtom så, att just dessa ärendens beskaffenhet i många fall inbjuder till och åstadkommer onödig instabilitet i deras handläggning. _