Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 17 januari f. m. Nr 3. 7 Statsverkspropositionen. (Forts.) obetydlighet. Detta förefaller mig vara en form av beskattning, som icke borde tillgripas utan i yttersta nödfall. _Det må vara än så impopulärt, jag tager ändå risken att framställa en stilla undran, huruvida icke regeringen, i stället för att föreslåkapitalförstörande skatter, bort tänka litet på _ kaffet. Regeringspartiet har i alla tider i sin ekonomiska politik låtit leda sig av den uppfattningen, att den stora massan av folket mådde bäst av att alla konsumtionsartiklar voro så billiga som möjligt, och partiet har i konsekvens därmed motsatt sig vissaåtgärder för att, som det hette, på konstlade vägar hålla varuprisen uppe i nivå. med produktionskostnaderna. När regeringspartiet nu något förändrat denna inställning och inser, att det inte är så bergsäkert, att småfolket mår bäst, ju billigare man kan köpa sina förnödenheter, eftersom man, om man inte har inkomster, icke kan köpa, hur billiga varorna än äro, så borde kanske omvändelsen även ha sträckt sig till insikt om att billigt kaffe inte är det allena eftersträvansvärda! Om man genom en höjd kaffetull i förening med större besparingar kunnat imdvika en höjning av den direkta skatten och minskat det tryck på näringslivet, som gend direkta beskattningen innebär, skulle detta sannolikt varit till en stor or e . Att regeringen ställer i utsikt nytt förslag till arbetslöshetsförsäkring är ägnat att förvåna. lngenting har ju sedan förra riksdagen i sak förefallit, som är ägnat att föranleda en förändrad ståndpunkt. Tvärtom borde väl krisens fortvaro och de ännu oberäkneliga ekonomiska förhållandena mana till än större betänksamhet. Även de, som mena, att arbetslöshetsförsäkring bör införas i vårt land, borde kunna ansluta sig till den ståndpunkten, att det är alla skäl att dröja, tills dess förhållandena stadgat sig, allra helst som alla medgiva, attarbetslöshetsförsäkringen, så länge krisen pågår, icke kan få annan betydelse än att vara ett skådebröd, men ett dyrt skådebröd, emedan det skulle kostaavsevärda summor för både det allmänna och de enskilda i organisations- och andra kostnader. Enligt min och mångas mening föreligga mera brådskandelagstiftningsärenden än en arbetslöshetslagstiftning, nämligen dels en lag om skydd för ovidkommande tredje man under arbetskonflikter och mot okynnesblockader, dels också en lag, som lägger en smula kapson på vissa politiska _ om de förtjäna detta namn - rörelsers verksamhet. Under senaste tider ha uppstått vissa ytterlighetsrörelser, vilka icke synas vilja nöja sig med att med lagliga medel verka för sina åsikter och vilka icke vilja underkasta sig laglig ordning. Det är förvånande _att_dessa rörelser fått utbreda. sig, utan att åtgärder vidtagits för att 1 lagstiftnmgsväg stävjaderas framfart. _ _ _ På grund av vad som förefallit kräves en allmän opinion bland svenskafolket, som alltid levat i ett ordnat rättssamhälle, att lagstiftningen effektivtingriper mot vem eller vilka det vara må, som störa ordningen och arbeta för omstörtande av vår på folkfrihetens grund uppbyggda samhällsordning. Försvaret är, det erkännes numera från alla ansvarskännande håll, ennationens livsfråga i högre grad än någonsin. _ Med allt erkännande i fråga om regeringens avsikter att denna gång icke vilja indraga värnpliktsövningarna, måste man dock finna det betänkhgt, att de så viktiga fälttjänstövningarna icke tillämnats något anslag och attregeringen icke ansett sig kunna föreslå bidrag till skytterörelsen, som dockobestridligen är en utpräglat demokratiskt betonad och i olika avseenden _bety- delsefull försvarsåtgärd. Såsom nödvändiga ansedda anslag förmaterialan