8 Nr 16. Lördagen den 10 mars. Om obligatoriskt fullmäktígesystem i alla kommuner. (Forts.) primärstämmor eller frivilligt införande av fullmäktige, och jag kan anföra ett par siffror till stöd för denna uppfattning. Nu gäller för landskommunernas vidkommande, att man i 873 sådana har obligatoriskt fullmäktige. Frivilligt har man infört fullmäktige i 192kommuner, och primärstämmor finnas kvar i 1,354. Alla städer ha numerafullmäktige. Med avseende på det stora antal småkommuner, som vi ha i riket och där fullmäktigesystemet icke erfordras, så ser det ut av dessasifferuppgifter att döma, som om man här hade lagat efter lägenhet. Man harbegagnat sin rätt att antingen bibehålla stämman eller införa fullmäktige, allt efter som behovet har påkallat det. Beträffande nu herr ordförandens i konstitutionsutskottet reservation tycker jag, att den icke kan anses så särdeles stark. Å ena sidan säger han, att det ej finns något bevis för behovet av en utsträckning till smärre kommuner av fullmäktigesystemet, och det är ju alldeles riktigt. Men när han kommer med sin positiva motivering för utredningsförslaget, har jag mycket svårt att följa med. Han säger _ jag förkortar hans anförande något - att då en återgång till primärstämmosystemet ifrågasätts eller genomförts, har onödig ovisshet och brist på stabilitet uppstått, och därför förordas utredning i syfte, att underställningsmyndighet skulle godkänna beslut om återgång frånfullmäktige till stämma. Här vill han införa något, som vi icke äro vana vid i den kommunala självstyrelsen, nämligen att en underställningsmyndighet skulle få avgöra, om fullmäktigesystemet skulle bibehållas, när det en gång införts, eller ej. När man kan med siffror visa. att den nuvarandesjälvstyrelsen har fungerat på lämpligt sätt, och ingen erfarenhet bestyrker reservantens ovisshet, förefaller det mig åtminstone, som om anledning saknades att bifalla hans skrivelseförslag. Vad beträffar herr Sandegårds reservation, där han påyrkat en sänkning av gränsen för obligatoriskt införande av fullmäktige, har han ju själv ej yrkat bifall till sin reservation, och då finnes ju icke någon anledning att uppehålla sig vid den. Jag vill bara med ett par ord beröra en annan sak, som kan ha sitt stora intresse att säga något om här i kammaren. När det är fråga om de större kommunerna, behöver man icke diskutera, att fullmäktigesystemet är -det riktiga, men stämmorna ha också sina företräden, som man icke alltidtillräckligt uppskattar. Jag vet av erfarenhet, sedan jag började deltaga istämmor för trettiofyra år sedan, att deltagandet i stämmorna ger skolning. Det ger en något att fundera på, och man lär icke så litet, om man är .intresserad i sin ungdom vid deltagandet i kommunalstämmorna. Jag räknar med att de som deltaga i stämmorna bli rekryter för kommunalförvaltningsarbetet, och det har sitt stora värde. En del enskilda fullmäktige i kommuner, där man har fullmäktigesystemet, ha överskattat innebörden av det uppdrag, de fått. Jag har fått veta på många håll här i landet, att en del personer, som blivit fullmäktige, ofta anse sig därigenom ha fått ett kompetensbevis. De anse sig vara kvalificerade för uppgifterna, även om de kunna det minsta möjliga, och det är tråkigt, att ett sådant förhållande skall förekomma. Om man skulle påtvinga de mindre kommunerna över lag fullmäktige, skulle det ovillkorligen inträffa, att fullmäktiges kompetens på många orter kunde sättas i fråga, och det är icke uteslutet, att kompetensen komme att ersättas av att - såsom hittills stundom förekommit -_ man bildar små »inre cirklar» med försök att bibehålla makten, hur olämpligt det än kunde vara med sådana kollektiva maktgrupper. Jag finner i varje fall icke, att riksdagen skulle ha någon som helstanledning att nu taga initiativ till förändring av de regler, som gälla, då dessa
