Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/391

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- Lördagen den 10 mars. Nr 16. 9 _ _ Om obligatoriskt fallmäktigesystem i alla kommuner. (Forts.) visat sig mycket ändamålsenliga ur synpunkten av de behov, som förefinnas. För den skull vågar jag med det anförda och med instämmande i övrigt i vad herr Björkman anförde yrka bifall till utskottets hemställan. Herr Löfgren: Efter-som jag är en av motionärerna i den fråga, vidiskutera, skall jag be att få säga några ord till stöd för det yrkande, somframställts i min motion. J ag är den förste att medge, att man icke bör onödigtvis ändra något vare sig i kommunalförfattningarna eller annan lagstiftning, helst när lagstiftningen är av färskt datum. Men jag hade trott, att införandet avkommunalfullmäktige, det representativa systemet i kommunerna, hade visat sig äga så lyckliga verkningar, att tiden skulle vara mogen att taga steget fullt ut och utsträcka skyldigheten att ha kommunalfullmäktige till kommuner i allmänhet. Jag har utgått från att när man ej tog det steget från början, berodde det på att man ville pröva sig fram, och att man nu kan konstatera, att provet utfallitlyckligt. Man kan väl ändå ej komma ifrån, att en institution somkommunalfullmäktige, som permanent är verksam för att sköta om kommunernasärenden, förvärvar större erfarenhet, har större intresse och framför allt arbetar under större ansvarskänsla än fallet kan vara med de tillfälliga majoriteterna på en kommunalstämma. Gränsen nedåt är ju alltid godtycklig. Man kan icke alltid säga med bestämdhet, att den eller den siffran bör vara avgörande. Men vad jag särskilt vill betona är, att det synes mig, att faran för omkastning i opinionen och besluten, för överrumpling på stämmorna och ansvarslöshet eller brist på ansvarskänsla vid besluten knappast kan vara mindre, om en kommun är liten än om den är större. Det exempel, herr Björkman anförde på hur orimligt det skulle vara att inom de små kommunerna införakommunalfullmäktige, övertygade mig icke på något sätt. Det förefaller mig, som om den junta. som samlades hos kommunalordföranden för att besluta ikommunens angelägenheter, borde kunna ersättas av personer, som blivit avkommunalstämman utsedda och på ett ansvarigt sätt utförde sin uppgift i stället för att göra ärendenas behandling beroende av en tillfällig eller kanske permanent sammansättning av personer, som vant sig att tillsammans medkommunalordföranden bestämma -allt inom kommunen. Jag vill erinra om att numera även de minsta städerna äro utrustade med kommunalrepresentation, sedan Skanör och Falsterbo övergått till det systemet. Så sade man, att det skulle innebära en överorganisation att införakommunalfullmäktige, att ett beslut i den riktningen skulle medföra åtgärder föromorganisation, vilka vore besvärliga och kanske också kostsamma. Jag har verkligen icke hört något exempel på vilka organisatoriska åtgärder, som skulle följa av kommunalfullmäktiges införande, och jag kan knappast kalla det för överorganisation att ha kommunalfullmäktige även i mindre kommuner utan snarare tvärtom. Det skäl, som låter mest plausibelt till förmån för valfriheten i de småkommunerna, är däremot herr Källmans om kommunalstämmans uppfostrandebetydelse. Jag medger, att det ligger något i det, men jag tror knappast, att den synpunkten kan vara tillräcklig för att i längden försvara det nuvarande systemets bibehållande. Jag har, herr talman, med den ställning utskottet intagit och då icke ens herr Sandegård hade något yrkande, icke heller något yrkande att göra. Herr Tjällgren: Jag begärde ordet huvudsakligen för att instämma i herr Reuterskiölds anförande men också i anledning av vad herr Sandegård sade, att om invånarantalet i en kommun uppgår till mera än 5,000, skolärendena