Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
2 Nr 1. Onsdagen den 10 januari.

icke, att jag misstar mig, om jag påstår, att omsorgen om försvarsberedskapen är dagens program hos alla om sitt ansvar medvetna folk i vår världsdel.

Det som tiden kräver är emellertid icke blott ett höjande av den militära försvarsberedskapen, utan framför allt att hela folket genomtränges av en brinnande fosterlandskärlek, som förmår gjuta sinnena samman till en enda nationell vilja, till en enda nationell kraft.

Kanske skulle någon vilja ställa till mig frågan: Vad är för Eder fosterland, vad är kärlek till fosterlandet? Mitt svar är, att en människas fosterland är sammanfattningen av allt, som för henne gör livet värt att levas. Fosterlandet är den jord, där hon har sin rot, den luft, hon allt ifrån barndomen andats, de fält där hon varje år sett grönskan återkomma, de skogar, under vilkas sus hon format sina första allvarstankar, de forsande bäckar, som lärt henne att med glatt mod söka sin väg trots svårigheter, den varma härd, kring vilken hennes närmaste samlats i dagar av glädje och av sorg. I högsta mening utgöres fosterlandet av det folk, vilket en människa tillhör, vars egenskaper hon delar, vars minnen hon älskar, vars framtidsdrömmar hon gör till sina och vars kultur hon vårdar som ett heligt arv från släktled till släktled. Med sitt rika innehåll griper fosterlandet om människan från vaggan till graven. Kärleken till fosterlandet är den oemotståndliga verkan i hennes inre av fosterlandet självt. För den, som saknar fosterlandskärlek, finns icke något fosterland. En sådan människa är och förblir en främling icke blott i andra länder, utan även i sitt eget.

Fosterlandskärleken är dock icke en blott känsla av samhörighet och harmoni. Den tar och måste taga sig uttryck i gagnande gärning. Den handlingskraft, den alstrar, ställer sig visserligen först och främst i tjänst hos den eviga idé, som bjuder att landets oberoende och självständighet måste till varje pris skyddas. Men därmed är ingalunda gränsen satt för denna krafts verkan. Den gör sig gällande på många det offentliga och det enskilda livets områden. Sålunda har man att därur förklara den medborgerliga solidaritet, som vid beslut i allmänna angelägenheter låter klassintressen träda tillbaka för vad rikets väl kräver, liksom ock den offervillighet, som lämnar sitt bidrag icke av andras medel, utan av egna. Men än viktigare är, att ur fosterlandskärleken, som bygger på medborgarnas samverkan, framspringer ett frihetskrav, vilket utesluter en majoritets eller en minoritets tvångsregemente.

Särskilt i tider av hemsökelse böra såvitt möjligt alla vara med, var och en med den insats, han kan göra i fosterlandets sak. Plats finns tillräcklig för att såväl erfarenheten som den ungdomliga kraften, såväl klokheten som djärvheten, såväl skarpsinnet som smidigheten må få erforderligt utrymme för att lägga fram sina skäl och sina förslag. Den allmänna tillfredsställelsen över att ingen uteslutits från sin rätt och ingen brustit i sin plikt att tjäna skapar den sammanhållande kraft, som såväl utåt som inåt förmår värna rikets majestät och landets intressen.

Med dessa ord förklarar jag detta sammanträde öppnat.


Sedan herr ordföranden därefter intagit talmansplatsen tillkännagav herr ordföranden, att han på grund av bestämmelsen i § 1 mom. 2 av kammarens ordningsstadga anmodat kammarskrivaren i tullverket Eric Carlén att till dess sekreterare blivit utsedd, föra kammarens protokoll ävensom att herr, ordförande för tillfället anställt kanslibiträden och vaktbetjäning till erforderligt antal.