10 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Ang. kommunallagamas bestämmelser om kvalificerad majoritet. (Forts.) träffande inköp av fastighet kräves som bekant numera två tredjedelsmajoritet, försåvida inte inköpet avser genomförandet av fastställd stadsplan. Jag skulle vilja fullständiga i någon mån konstitutionsntskottets mycket värdefulla, fastän dock högeligen ensidiga, citatsamling genom ett citat ifrån vad det särskilda utskottet skrev vid '1907 års riksdag, då hela denna fråga var före. Då hade man ifrån Kungl. Maj :ts sida föreslagit två tredjedels majoritet för alla inköp av fastigheter utan någon som helst inskränkning. Då skrev emellertid konstitutionsutskottet: »Erfarenheten har visat, särskilt i städerna, att redan med nu gällande bestämmelser om enkel röstpluralitet det stundom mött svårighet att genomdriva ett fastighetsförvärv, hur önskligt detta än varit ur synpunkten av en klok och förutseende tomtpolitik.» Därför menade utskottet, att när det hade varit svårt att genomföra en sådan sak med enkel majoritet, skulle man inte ytterligare försvåra saken genom att på denna punkt, när det gällde att genomföra en stadsplan, kräva dubbelmajoritet. Det vittnar ju om, att man var synnerligen betänksam mot införandet av detta nya institut. Nu får man väl säga, att när en stad köper fastigheter eller tomtområden för bebyggelse, äro väl städerna i allmänhet icke av den arten, att de först lägga upp en stadsplan och sedermera köpa fastigheter. Detta skulle säkerligen medföra mycket dyrare kostnader för staden, än det eljest skulle bli, varför man försöker att i god tid och på lång sikt göra dessafastighetsförvärv. Då verkar emellertid inte denna bestämmelse, att två tredjedels majoritet inte erfordras. Då kräves det tvärtom två tredjedels majoritet, och vidare är att märka, att alla dessa stora inköp kräva lån från kommunernas sida, och då kräves också av den anledningen dubbel majoritet. Ja, dennainskränkning, varmed man ville vinna vissa syften vid 1907 års riksdag, har knappast lett till något i praktiken. Det är emellertid inte bara de större städerna utan även landskommunerna, som inte äro så särdeles förtjusta i denna sak. Då landskommunernas förbund yttrade sig om det förslag, som på sin tid hade utarbetats av kamrnarensledamot, herr Hammarskjöld, ifrågasatte det nämligen, om ej förvärv av fast egendom för tillgodoseende av författningsenliga åligganden borde ske utan krav på två tredjedels majoritet, alltså precis samma tankegång, somkonstitutionsutskottets reservanter nu ha gjort sig till talesmän för.Landskommunernas förbund representerar väl även i herr Petterssons i Bjälbo ögon en viss erfarenhet om förhållandena ute på landsbygden, och det må därför varatilllåtligt för mig att åberopa, vad de skriva om den dubbla majoriteten, när det gällde att bygga ålderdomshem och andra byggnader för kommunens behov. Det säger, att då är det »möjligt för en tredjedel av de beslutande att kanske rent provokatoriskt hindra detta genom att motsätta sig förvärv av enbyggnadstomt eller förhindra majoriteten att välja en tomt med för anstaltenlämpligt läge.» Det är landskommunernas förbund, som i sitt yttrande över detta förslag skriver, att en minoritet kan rent provokatoriskt vidtaga de och de åtgärderna för att hindra ett gagneligt beslut, och när denna ytterstvittnesgilla institution under sådana omständigheter kan fälla ett sådant yttrande, tror jag ändå, att man kan säga, att en del bekymmer vållas både i stad och på landsbygd av den bestämmelse, som på den punkten förefinnes omkvalificerad majoritet. Den punkt, där det kanske framför allt är av vikt att få en ändring till stånd och där jag tror, att det kan ske utan någon som helst påvisbar risk för kommunernas finansiella skötsel, avser bestämmelserna om lån. Det är väl närmast det, som man syftar på, när man använder dessa uttryck om äventyrlig kommunal finanspolitik o. s. v. När behöva kommunernaupptagalån? Ja, kommunerna upptaga t. ex. lån för sina produktiva företag -
