Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 11 Ang. kommunallagamas bestämmelser om kvalificerad majoritet. (Forts.) gasverk, elektricitetsverk och spårvägar m. m. Dessa utgifter betalas inte med skattemedel utan i stället av de affärsdrivande verken själva, och i det stora hela,_i varje fall i de större städer som jag har någon erfarenhet om, visar det sig, att dessa affärsföretag, om de skötas klokt, gå synnerligen väl ihop och belasta inte på något sätt skattebetalarna. Jag tror, att det är mycket svårt för det ärade konstitutionsutskottet att kunna övertyga kammarensledamöter _ med den kännedom, de ha om städernas förvaltning av dessa ting - om att det är en på något sätt äventyrlig kommunal finanspolitik för en stad att genom upptagande av lån utvidga sitt gasverk, elektricitetsverk eller sina sparvägar. Det är vidare bostadsverksamheten, som man bedriver med lånemedel. Jag har emellanåt hört och till och med varit med om, att man för att genomföra en viss bostadspolitik måst hota med att eljest taga medlen på skattevägen. Då har ju ofta minoriteten givit vika, men det hör inte till de trevligaste tingen att sådana medel skola behöva användas inom en kommun på grund av etthänsynslöst utnyttjande av minoritetens makt att stoppa vad majoriteten anser vara klokt och ändamålsenligt. Vidare är det också för andra ändamål man upptar lån, såsom när detgäller skolor, sjukhus, ålderdomshem, kyrkor o. s. v., det vill säga i de flesta fall sådana uppgifter, som eljest skulle åvila staten, men som man har överlämnat till kommunerna. Här ålägger staten å ena sidan en kommun att byggaexempelvis ett nytt ålderdomshem, att skaffa bättre utrymmen i sina skolor eller något annat, men så förklarar staten samtidigt, att kommunen inte får följa denna statens order utan att ha två tredjedels majoritet i fullmäktige. Det är en rätt tydlig inkonsekvens i detta. Men genom att skaffa sig nyttigheter av detta slag har man ändå för sina pengar fått stadigvarande värden. Jag tror att det är rätt få kommuner, som för sådana ändamål i ekonomiskt avseende ha byggt ihjäl sig - man har inte några erfarenheter i sådan riktning, som kunna tillmätas beviskraft på denna punkt. Jag vill dessutom erinra om, att även om man i dessa fall skulle nöja sig med den enkla majoriteten skulle ändå frågan gå till Kungl. Maj :t för prövning enligt nu gällande bestämmelser. Och det är en prövning, som inte baraomfattar ändamålet med anslaget utan även hela kommunens finansiellaställning samt återbetalningstiden. Och vid prövningen av kommunens finansiella ställning företar man, enligt en aktad utgivare av kommunallagarna, enundersökning av kommunens obetalda skulder, dess sammanlagda skatteunderlag, höjden av redan utgående kommunalskatt, det nya lånets storlek i förhållande till tillgångarna o. s. v., alltså en utomordentligt grundlig undersökning. Och kommentatorn fortsätter: »Prövningen avser icke blott huruvida, utan även i vilken mån och under vilka betingelser tillstånd kan meddelas för det avsedda ändamålet>>. Med hela denna utomordentligt ingående prövning först i städernasfinansråd och motsvarande institutioner och sedermera hos Kungl. Maj :t _tror jag inte det kan vara någon som helst fara för den äventyrliga finanspolitik, som konstitutionsutskottet talar om. Det finns redan nu mycket starka garantier mot en sådan. Det finns garantier även av annat slag. Jag tror att de mångakommunalmän inom olika kommunala representationer, som firmas i denna församling, mycket väl känna till, med vilken grundlighet man utreder frågorna omkommunala anslag av omfattande vikt. Man har också den offentliga kritiken i pressen, som mycket ingående brukar taga upp sådana saker till diskussion och som säkerligen är en mycket nyttig aktpågivare för kommunalmännen. Och där pressen inte lägger sig i saken. d. v. s. när det gällerlandsbygclskom
