Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 13 A'ng._kommunallagamas bestämmelser om kvalificerad «majo1"¿tet. (F orts.) den siste ärade talaren anlade. Jag skall be att få. upptaga några av deargument, som av honom framfördes. Han började med att tala om, att de maktägande, mot vilka bestämmelserna om den kvalificerade majoriteten infördes, voro maktägande av en helt annan typ _ det var de gamla bolagen. Det är så sant som det är sagt. Men det hindrar inte, att bestämmelserna äro givna mot maktägande vilka de än äro, och jag undrar om den ärade talaren verkligen vill påstå, att en maktägande i våra dagar av en annan typ är mindre farlig än de maktägande i gamla dagar. ' Det är de erfarenheter man har av de maktägandes missbruk, somframkallat bestämmelser ur rättens synpunkt, och om man sedan tillämpar dem på andra maktägande, om vilka man har den erfarenheten att de äro minst lika farliga som de gamla maktägande, tror jag det är fullt befogat att använda den givna motiveringen med avseende på de nuvarande förhållandena, även om historiskt sett bestämmelserna kommit till på annat sätt. Den ärade talaren påstår, att här finnas år ut och år in återvaldamajoriteter, som inte kunna genomföra sina program. Men varför skulle de hindras, ifall de ville vara smidiga nog att lägga sina program inte på ett sådant där försök att genomföra allt på en gång, utan på att använda det medel som finns, nämligen att gå steg för steg! Men det är inte detta man vill, utan man vill hastigt och lustigt åstadkomma ett resultat, som verkar för stunden, oavsett hur det sedan verkar för framtiden. Anlägger man politiska och »demokra- tiska» synpunkter, kan jag möjligen förstå det, men sådana kunna inte våra rättsbestämmelser avse att säkerställa. Den ärade talaren vänder sig visserligen emot att det skulle finnas några tillfälliga maktställningar, som på detta sätt skulle missbrukas, men han har inte velat förneka, att sådana tillfälliga maktställningar för ett visst parti skulle kunna inträda, och inte heller, att en hastig omkastning skulle kunna vara möjlig. Då frågar jag: vad äro egentligen dessa garantibestämmelser avsedda för? Äro de avsedda för normala fall och lugna förhållanden, eller just för sådana undantagsfall? J ag tror att lagen måste se till att de regler, som den ger, förestavas av allmänna bestämmelser, men att den får ettkomplement för de undantagsfall, där den lugna och normala utvecklingen kan sättas i fara. Man måste se det ur den synpunkten. Det är framför allt ett förhållande, som den ärade talaren endast lättsnuddade vid, men som efter min mening är av mycket grundläggande betydelse. Det är frågan om kommunernas uppgifter. Den ärade talaren antydde, att kommunerna ha en massa uppgifter sig pålagda av staten, och så kunna de icke utföra dem, emedan bestämmelsen om kvalificerad majoritet hindrar dem att åstadkomma vad de äro ålagda att göra. J a, det är just detta förhållande, som man bör ha i sikte. Staten lägger på kommunerna det ena efter det andra, alldeles emot kommunernas egentliga uppgifter. Staten vältrar över på kommunerna det ena uppdraget efter det andra och den ena uppgiften efter den andra, på det att riksdagen måtte slippa besväret att öka budgeten. Detta är mycket bekvämt, men det är inte förenligt med kommunernas egentliga uppgifter. _ Kommunerna ha två uppgifter _ de ha uppgiften att själva förvalta vissa statliga angelägenheter, som ha en lokal natur, och de ha uppgiften attförvalta sina egna ekonomiska angelägenheter. l städerna blir det gasverk,elektricitetsverk, spårvägar och mycket annat, när det är den egna ekonomiska verksamheten det gäller. Vår kommunallag går ut ifrån, att den väsentliga uppgiften för kommunerna är en egen, gemensam, samfälld ekonomiskverksamhet. som rör de enskilda i åtskilligt mycket högre grad än vad det gör i
