18 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Ang. kommunallagamas bestämmelser om kvalificerad majoritet. (Forts.) det icke minst inom den lilla kommunen, är det, tycker jag, något, måhända icke upprörande men ändå rätt så förvånansvärt, att en sådan uppfattning som den, att hela, denna utveckling är endast och uteslutande av ondo, kan tränga sig fram och göra sig gällande på en så förnämlig post inom svenskt riksdagsliv. Men på en punkt skulle jag vilja ge herr Reuterskiöld rätt, och herrReuterskiöld har tydligen därvid samma uppfattning som jag. Jag syftar på vad herr Reuterskiöld sade om att enhällighet är någonting som vi skola sträva efter, något som är önskvärt. Ja, det är så självklart, att det i de kommunala fullmäktigekårerna liksom i de kommunala styrelserna härskar precis samma anda som i riksdagens utskott, där man faktiskt strävar efter att åstadkomma enhälliga utlåtanden. Detta ha vi väl alla erfarenhet av, och förmodligenmärkes också inom konstitutionsutskottet denna allmänna strävan att om möjligt försöka utjämna motsatserna för att komma fram till enhälliga beslut. Och den, som har erfarenhet av den kommunala verksamheten, vet, attordförandena i otaliga kommunala styrelser här i landet knappast släppa sin nämnd eller sin styrelse, förrän de kommit fram till ett uttalande, om vilket praktiskt taget alla stå eniga. Denna strävan efter enhällighet betraktar jag såsomnågot av det lyckligaste, som finns, något av det som kan medverka till attöverbrygga de i alla fall tillräckligt skarpa politiska motsättningarna här i vårt land. Men jag tror, att denna strävan, denna lyckliga allmänanda skullefrämjas, om man kunde få bort det förhatliga i att en tredjedel plus en skall kunna stoppa vad en majoritet vill göra. ty det skulle betyda., att minoriteten inte bara inte skulle kunna falla tillbaka på detta lagrum och säga: »Ni kan göra vad ni vill, vi stoppa det i alla fall>>, utan att den tvärtom skulle försöka att genom sakliga skäl, genom objektiviteten i sin framställning övertygamajoritetens män om att vissa ändringar i dess förslag skulle vara önskvärda. Ett irritationsmoment av icke obetydlig omfattning skulle härvidlag komma bort och någon fara för den kommunala finanspolitiken har varken utskottet eller dess ärade ordförande i sitt senaste anförande lyckats uppvisa. En utredning beträffande detta viktiga kapitel i svenskt kommunalliv och svenskt offentligt liv tror jag skulle vara av utomordentlig betydelse. såvida man icke, efter ett av anförandena att döma, lider av skuggrädsla för attöverhuvud taget beslut åstadkommes eller lider av skräck för att överhuvud taget kommunerna ha en hel del viktiga uppgifter att syssla med. Är det så, att man vill en effektiv politik, som vill göra något och inte bara vill protestera och säga nej, och man å andra sidan vill bibehålla en vidsträckt kommunal självstyrelse, tror jag, att det problemet måste vara väl värt att upptaga till prövning. Herr talmannen tillkä.nnagav, att anslag utfärdats till sammantriidetsfortsättande kl. 8 c. m. Herr Bergman: Herr talman! Efter den grundliga a1'gumentcring_ somutskottets ärade ordförande presterat för en stund sedan, varvid han, såvitt jag kunde höra, tog upp varje väsentlig punkt i motionärens framställning tillbemötande, tordc icke mycket behöva tilläggas. Jag skall därför fatta migsynnerligen kort. Jag kan icke finna, att motionärens senaste anförande här har på. någon punkt vederlagt vad utskottets ordförande yttrat. Motionären ansåg, att herr Reuterskiöld stode rätt isolerad i sin mening. Det tror jag visst icke, att han gör_ 1 denna fråga, jag är tvärtom övertygad om, att det är en ganska vida spridd uppfattning inom landet att det är bra att ha denna säkerhetsventil,
