Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/434

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Ang.löndursrätten för viuølärovclælârare. 36 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Punkten 101. l två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr E. Sjödahl m. fl. (l: 97) och den andra inom andra kammaren av herr O. Nilsson i Göteborg m. fl. (li: 172), hade hemställts, att de bestämmelser, somangåves uti kungörelsen av den 15 juni 1922 (nr 373) om ändrade bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst, även måtte göras tillämpliga på icke ordinarie befattningshavare vid kommunalamellanskolor, vilka vunne befordran till ordinarie befattning vid statliga läroverk. Utskottet hade i den nu föredragna punkten av angivna orsaker hemställt, att riksdagen måtte avslå herr Sjödahls m. fl. och herr Nilssons i Göteborg m. fl. berörda motioner (l: 97 och li: 172). ' ' Herr Sjödahl: Herr talman! Utskottet erkänner beträffande denna motion, liksom beträffande den som behandlas under punkt 112, att starka skäl kunna anföras för en ändring av nu gällande bestämmelser, men utskottet förmenar tydligen, att då man inte kan överblicka konsekvenserna av ett sådant beslut för denna grupp av lärare och inte heller har någon utredning om de säkerligen mycket obetydliga men ändå kostnader, som det skullemedföra, så kan inte utskottet tillstyrka bifall till motionerna. Nu skulle ju den, som inte känner statsutskottets arbetsmetoder, kunna finna rimligt och förståeligt, om utskottet under sådana omständigheter - då det ändå godkänner den principiella motiveringen i motionerna - yrkat, att Kungl. Majzt skulle utreda denna sak. Men det ingår tydligtvis inte i statsutskottets sätt att arbeta. Jag beklagar det, men det är intet att göra åt det. o Qi Det skulle i varje fall vara önskvärt, om efter detta erkännande ifranstatsutskottets sida man inom regeringen toge upp de framställningar, som dit ha ingivits dels tidigare ifrån olika lärarekorporationer, dels ifrånskolöverstyrelsen om en ändring i här rådande förhållanden. Man borde taga upp dessa framställningar till prövning och avgörande, på det att de måtte föranleda en eventuell framställning till riksdagen. Det är här inte bara en fråga om vissa läraregruppers ekonomiska intressen. Det gäller visserligen frågan, om inte de lärargrupper, som finnas vid läroverken och vid mellanskolorna och som praktiskt taget ha samma arbete, skulle kunna jämställas ilönetursrätt både vid befordran till läroverk och till mellanskolor. En sådanjämställdhet tycker man skulle vara en enkel gärd av rättvisa, och jag förmodar, att statsutskottet med sin rätt välvilliga motivering velat ge ett erkännande häråt. Men det är också för läroverken och mellanskolorna utomordentligt värdefullt, om man efter en reform på denna punkt skulle kunna skapa ett lättare utbyte av lärarkrafter mellan dessa så jämställda skolor. Det svalg, som nu är befäst dem emellan, bottnar ju inte i sakens egen natur. Det beror på att det ena slaget skolor äro till tre fjärdedelar statliga, medan de andra äro helt statliga. Det är detta, som åstadkommer olikheten vidbehandlingen av läraregrupperna. Jag vill hoppas, att Kungl. Maj :t till äventyrs, med den initiativkraft, som man har sett utvecklas av ecklesiastikministern, skulle vilja taga sig an även denna sak för utredning och förslag till riksdagen. Herr talman! Jag har intet yrkande. Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i den nu ifrågavarande punkten hemställt. Punkten 102. Lades till handlingarna.